Magisk kväll

Ja det var en magisk kväll. Över 60 marschaller på bryggan och på stranden och en massa ljus tända i tältet . Jag och Deniz tog oss ett dopp i bad tunnan efter maten medan de andra satt i tältet och pratade. Kvällen var helmysig. Det är klart den vackraste kvällen på hela året i Galten. Bilderna blev mörka och fångar inte alls stämningen men jag lägger ut några i alla fall.

Åter en kväll på travet

Medan min man och son var spårlöst försvunna på Birsta så var Julia i lekparken och lekte. Det blev lite tittande på hästarna också. Roger körde zakeus och slutade 3:a. Sonen och maken kom till rätta men inte fören Birsta hade stängt klockan åtta. Min man är inte riktigt som andra män och det är nog därför jag älskar honom…

Ja det är ett tag sedan jag har bloggat men ni ska veta hur synd det är om mig, jag är nämligen sjuk. Jag brukar skoja och säga att mamma och jag svinar oss lite för tillfället. Inte för att jag tror att det är svininfluensan vi har men det håller en massa folk borta i alla fall. Men det är inte bara nog med att både jag och min mor är förkylda utan vi har dessutom försökt fått ordning på kassör papperna från dagis efter ett datahaveri. Och jag kan lova er att det inte var ett enkelt jobb. Vi har jobbat i tre dagar och vi är ändå inte klar.
Men annars så flyter vårat turkliv på med lite ramadan influenser. Middan styrs av klockan och det är på minuten den ska vara klar varje kväll och varje natt är klockan ställd på 3:00 för frukost.

Deniz har varit på dagis varje dan den här veckan. Kan lova att han blivit en riktig dagis grabb. Han har inte tid att säga hej när jag ska åka och när vi hämtar honom så vill han inte följa med. Men det är definitivt inget jag klagar över för tänk om det skulle vara tvärt om. USCH…

Grattis Matilda

Deniz flickvän blir stora tjejen och fyller 3 år. Själv ska jag tillbringa dagen i sängen eftersom jag jobbar nätter i helgen, men självklart ska sonen åka och fira flickvännen.

Hoppsan det blev Yoga

Nu är jag hatad av Maria. Jag råkade få med henne igår till ett Yoga pass. Jag trodde att det skulle vara något annat men skulle jag ha tänkt till så skulle jag kanske ha förstått vad det var vi skulle på, passet hete nämligen bodybalance. Och mot min förmodan så har jag faktiskt träningsverk i magen idag. Men jag kan lova att jag blev snopen när jag trodde vi skulle på ett jobbigt träningspass och hamnade på en andningskurs, och Maria hotade mig nog med både det ena och det andra.

Solig travdag

Idag bar det av in till travet i det härliga vädret. Mormor, mamma, jag och mina små turkungar packade bilen med filtar och solstol och efter ett stop på Max på vägen in så intog vi våran hamburge lunch i gräset på Bergsåkers travbana. Roger körde 3 lopp, Center, Oppat och Svarten. Men det är ganska intressant och se hur snabbt man ändrar sina värderingar. Första hästen ut var Center, han slutade 2:a efter att ha varit sist i sista sväng. Han spurtade riktigt snabbt på upploppet men han nåde inte riktigt fram, men vi var överlyckliga där på våran filt. Sedan var det dags för Oppat och då var det bara att hålla tummarna att han inte skulle galoppera men som vanligt så hoppade han. Men sen när det blev dags för Svarten ändrades i alla fall mina värderingar rejält. I starten så stegrar sig en häst så pass mycket att kusken åker ur vagnen och hästen sticker i väg själv i fullt sken. Vagnen flyger bakom hästen och börjar snurra runt, runt. De ropar ut i högtalarna för att varna de övriga kuskarna för den skenande hästen. Roger styr längre och längre ut i kanten för att undvika hästen men det verkar nästan som att han följde efter. Vagnen som fortfarande snurrar för fullt bakom den skenande hästen slår ner alldelens bakom Roger. Svarten stegrar sig i farten och sticker även han iväg i full fart, men som tur var satt Roger kvar och kunde efter ett tag lugna ner honom. Den lösa hästen blev tillslut infångad av sin kusk och båda verkade ha klarat sig utan allvarliga skador. Även fast allt verkar ha gått bra och allt har lugnat ner sig på banan så står jag där vid sidan om målgången och skakar. För tänk om vagnen som snurrade hade slagit ner i Roger istället för alldelens bakom honom eller att han åkt ur när Svarten stegrade sig… Det var tur att jag hade solglasögonen på mig för tårarna var på väg hela tiden. Och även fast den nya starten gick iväg bra och loppet var i full gång kunde jag inte slappna av. Händerna bara skakade. Och när han kommer i ledningen på upploppet så känner jag inte den rätta glädjen. Visst jag blev glad när han van men det enda jag ville göra var att krama min bror och känna att han var trygg igen… Så från att vara överlycklig över en andra plats till att inte känna så mycket över första platsen gick det fyra eller fem lopp men det kunde lika hjärna ha varit olika dagar eller år. Nu är jag bara glad att min bror är hel.

Mammas minsta lilla turkunge

Kökshjälp

Visst är det underbart när barnen anmäler sig frivilligt till att hjälpa till hemma. Jag undrar bara om Deniz kommer att vara lika pigg på att hjälpa sin mor i hennes köksarbete när han blir tonåring också. Detta är en blandning mellan ris, mjöl, vatten och en massa olika kryddor. Men även fast köket ser ut som om någon släppt en bomb i det så kan jag inte hjälpa att jag känner en enorm stolthet över min son när han utförde sina sysslor. Mammas grabben börjar bli så stor. Ta och kolla in tornet med kryddburkar som byggnadsarbetaren har byggt upp…

Missad middag

Eftersom jag ska ut och jobba natt så var vi tvungna att tacka nej till en som jag vet skulle ha blivit en underbart trevlig middag med mina turkfruar och deras familjer. Men vi han i alla fall med en väldigt god fika. Mina små lugna och stillsamma barn drog inte alls fram alla leksaker som fanns i huset, jag tror faktiskt att det fanns några få leksaker kvar som inte Deniz och Ayse hällde ut över golvet.
Eftersom jag inte kollat om jag kan lägga ut bilder på de andra så blir det bara bilder på mina lekande turkungar.

Efter lång väntan så kom de äntligen på besök, Eira med familj. Men ska jag vara ärligt så tror jag inte att det var vårat sällskap eller vårat underbar hus de var ute efter. Nej då, för om man vill ha besök av Eiras trevliga föräldrar så måste man muta och då muta rejält. Det var bara för mig att inta min plats dvs. i köket och baka både en blåbär och en hallon paj. Till pajerna bjöds det grädde, vaniljvisp och vaniljglass… ja som sagt vill man ha besök så är det bara att muta… Men som synes så är inte Eira lika lätt att muta som hennes föräldrar, för medan de åt med ett leende på läpparna så såg hon ut så här.

Deniz som är en sann gentleman visade besöket vart leksakerna fanns, och är det något man vill dela med sig av men som inte uppskattas lika mycket av den andra så kan man ju alltid jaga dem med det

Hångel på högnivå, och inte hade de någon hänsyn till att det fanns tre små barn på plats. Ja att de inte visade någon hänsyn till lilla pryda mig kan jag kanske ta men barnen…

Och ni som har tycker att jag verkar vara avundsjuk för att jag bara fick ta bilder på dem istället för att hångla med min man… ni har alldelens rätt, vart fanns mitt hångel????

När turturduvorna hade släppt varandra så förvandlades Maria fort från kärlekskrank till hopptokig, men eftersom hon är så fåfäng så fick jag inte lägga ut bildbevisen, utan ni får nöja er med de lugna och snälla bilderna.

Deniz klarade att närvara en stund, även fast han flög en del av oss andras studs. Men det kändes säkrare när de små inte var närvarande och jag tror att Eira håller med mig för se så glad hon ser ut när hon får komma ner.

Ja tjejerna verkade ha det mycket trevligare på marken. En som traktorförare och en som florist. Och tro då för all del inte att det skulle vara min dotter som skulle hålla på med det feminina jobbet. Nej då hon ska köra traktor precis som storebror och morfar.

Nu återstår bara den stora frågan, när kommer de nästa gång? Tar det lika lång tid igen och måste man muta dem då också…

Lillsessan och Hjördis

Idag medan storebror var på dagis och lekte några timmar så passade lillsessan på att umgås med sin lilla kusin. Men hon tyckte att det var konstigt att dockan kunde röra på sig och göra ljud. Tänk vad dessa gullungar kommer att bråka och slås om leksaker redan om ett år.

Bad kväll

Barnen tillsammans med Cello har haft en underbar badkväll i tunnan. Ayşe myste i pappas famn medan hennes broder och kusin dyker för fullt. Kan man tillbringa kvällen på ett bättre sätt än att lyssna till barnens skratt och lek?