Mycket!

Oj oj oj vilka dagar det har varit. Vi börjar med det viktigaste och det är att välkomna en liten men stor tjej som kom till världen igår. Vi här i från turkland skickar en BAMSE KRAM till hennes mamma Kristin och pappa Per och ett stort GRATTIS!

Här har datorn och internettet haft sina egna liv men jag hoppas nu att det är fixat.
I söndags så bjöd våra underbara grannar på middag. Jag tror hela byn var bjuden. De dukade upp med långbord på gatorna och redan en timme innan det var mat så började folk ta plats och det var nog lika bra det för när solen gick ner fans det inga platser kvar så vi hämtade in mat och åt här hemma, eller rättare sagt de hämtade in mat. Folkskygg som jag är så vägrar jag gå ut när det är så mycket folk ute. Min svägerska kom upp med mat till mig och jag näjde mig med att titta ut på alla människor smygande bakom mina 70-tals gardiner.

Min lyxåltid. Det ser inte ut mycket för världen men det var otroligt gott.

Senare på kvällen skulle Cello köra sin kusin och hans fru hem till stan men s¨fort han åkte började jag att må illa. Efter en stund fick jag slänga Aslan till Cellos syster och springa in på toaletten och kräkas, eller i alla fall försöka kräkas. jag hulkade flera gånger men än hur illa jag mådde och kroppen försökte kräkas så kom det inget. Jag försökte mig på att duscha men jag blev alldeles kallsvettig och kunde inte andas. Jag la mig ner på golvet i duschen och det var där min svägerska hittade mig lite senare. Oj vilket liv det blev. Medan jag ligger där spritt språngande naken kommer både Cellos syster och min svärmor in. De pratar på men jag har varken orken eller kunskaperna i Turkiska för att förklara vad som hänt och mitt i allt så har även Aslan smygit sig in och det enda han vill är att ligga brevid sin mor på golvet. Än hur mycket de försöker lirka med honom så får de inte med honom därifrån utan han och jag ligger sked på golvet i en liten dusch kabin tillsammans med två snuttisfiltar. Jag hör hur de pratar men jag orkar inte försöka lyssna på vad de säger, det enda jag uppfattar är att de har ringt Cello och sagt att jag är sjuk.
En stund senare stormar Cello in och undrar om vi ska åka till sjukhuset. Det är min man som med ett underbart surt ansikte några veckor tidigare hade lämnat sin säng mitt i natten för att hämta en hink kastat in den i badrummet och sedan rasat ner i sängen och fortsatt att sova när jag hade fått magsjuka strax innan vi åkte. Nu bara för att vi är i Turkiet så måste jag vara akut sjuk. Han insåg även han att det skulle ju vara till att över reagera lite så han nöjde sig med att ge mig lite vatten att dricka och en handduk. Jag mådde lite illa i ett dygn men det var det enda. Jag vet inte vad det var men nått var det i alla fall, och här fick damerna sig nog en chock då man här inte får visa en millimeter hud känns det som och där låg jag utan en tråd på kroppen. Jag undrar om de kommer att hämta sig innan nyår eller om jag har märkt dem för livet?

Dagen efter åkte jag, mitt illamående, Cello , Aslan och Ayse ner till stan för att handla gardiner var det tänkt men det blev mest en massa böcker och födelsedags presenter till barnen. Vi höll oss i ett svalt och skönt shoppingcenter och bilen parkerade vi i det tillhörande garaget. Men det blev endå en miss för termometern visade på 33 grader och dagen efter när vi åter igen styrde ner till den stad som jag sa att jag inte skulle besöka under denna resa, ja då stod termometern på 38 grader men då höll vi oss minsann inte i något shoppingcenter utan då gick vi i basarerna, och allt detta bara för några attans gardiner. Men men vi kom i alla fall hem med gardiner beställda, nya solglasögon*6, strumpor och skolväska till Deniz, ny klocka till mig och en till Ayse och sen så var Cello iväg själv medan jag och hans syster gick med alla barnen, han handlade något som jag inte riktigt förstår vad det är men det ska i alla fall vara något typiskt turkiskt.
Varma, trötta och ytterst svettiga började vi åka hemöver efter att ha släppt av Cellos syster och barn hemma hos dem. Vi kom bara en liten bit innan vi bestämde oss för att vända och våldgästa Cellos syster igen och äta mat där för att sedan tillbringa kvällen/natten i parken. Vi satt i parken och åt fågelmat eller som det heter här çekirdek till strax efter ett på natten. Barnen spelade fotboll, lekte jaga, åt rosa sockervadd och fågelmat och även fast klockan var över ett så protesterades det när vi skulle gå hem. Jag var hellt slut medan ungarna skulle ha kunnat lekt till solen gick upp skulle jag tro.

Idag, eller varje dag nu, så är det städning som står på chemat för de turkiska fruarna. Husen ska skuras från golv till tak, mattorna ska tas ut och skuras och allt ska vara klart till Bayram som börjar den 8 /8. Cellos brors fru har skurat alla mattorna på nedervåningen så dom är klar. Idag var det cellos syster och hennes svägerskas tur att skura deras mattor. Jag fick bara med på bild när de skurade små bitarna men de skurade även enormt stora mattor som de senare bar dyblöta och tunga upp på övervåningen för att hängas över balkongräcket för torkning.
De turkiska männen har det också jobbigt nu för deras jobb är tydligen att stå och titta på medan kvinnorna jobbar. Det är ju bara att se hur slitsamt han har det.

Nej då han har slitit han också idag. Han fick minsann hjälpa sin syster att bära mattorna och de efter att han hade varit på fotbollsplan med Deniz och Batuhan. stackarn var helt slut och endå skurade han av våran balkong. Svalorna har haft sina bon där så det var högar med fågelbajs, men nu så kan vi åter igen använda balkongen och hänga upp tvätten i alla fall.

Och eftersom jag tog ut mig så enormt med att leka med Aslan medan min man gjorde sina små sysslor så fick han faktisgt ta hand om alla barnen så jag fick tid med datorn nu ikväll. Det är tur att jag har en energifull man.
Men nu är det dags för sängen för lilla Milla så att jag inte sover bort hela dagen imorgon för imorgon kommer mina nya gardiner.

Gardiner

Ja barnen lät mig sova i morse i alla fall det var lite synd att solen inte gjorde det samma. Det är så ljust här i byn på morgonen eftersom solen skiner rakt på vårat sovrumsfönster. Cello vill köpa nya gardiner till hela lägenheten eftersom just nu har vi några ärvda efter hans mamma från 70-talet skulle jag tro men jag har vägrat men nu tror jag att jag kommer att ge med mig och att det kommer att inhandlas mörka och tjocka gardiner överallt.

Vi stannade kvar i byn idag då det var en vattenläcka i vårat kök som akut var tvunget att fixas, men det gav oss även en changs att packa upp efter en så där 2 veckor här. Nu hänger våra kläder äntligen i garderoben.

Sovmorgon

Ja det hoppas jag i alla pall på. Klockan står nu på 4.21 och jag sitter och äter chips och dricker cola. Vi kom hem från Cellos kompis strax efter 2 och både Ayse och Aslan hade svårt att komma till ro. Aslan somnade för ca 40 minuter sedan och Ayse för 25 så nu sitter jag här vrålhungrig och trycker i mig chips eftersom det är det enda som finns. Jag hade tänkt ta mig en duch också men risken är att jag kommer att somna innan jag har tagit mig dit.

Även i natt var det mycke barn ute på gatorna och lekte. Det är en stor kontrast mot sverige då var och varannan unge ska i säng klockan åtta. Fast just nu längtar jag till läggdags vid åtta så min cjips tid inte ligger halv fem på morgonen utan 21.00 framför tvn. Kram och god natt.

Sjukling

I morse när jag vaknade, eller morse och morse... 10.15 så kände jag mig inte alls pigg. Näsan var täppt, halsen gjorde ont jag frös och magen gjorde ont. Hua vad jag kände mig sjuk ända tills jag tog febern 36,3 okey det var bara att bita ihop och inse att jag var inte så sjuk som jag kände mig. Å det blev ju inte bättre av att min svärmor skrattade glatt när hon såg hur mycket termometern visade. Och ändå friskare blev jag när dottern en stund senare kom upp och inte alls såg så pigg ut och dessutom kändes varm. Hennes temp stod på 37.5 och det är ganska högt för att vara hennes morgontemp, så nu får vi se hur det går under dagen. Det är meningen att jag, Cello och barnen ska åka ner till Bursa idag och hälsa på en av Cellos vänner men blir lilla damen värre under dagen så är det bara att ändra om planerna. Vill inte ta ner en febrig liten dam till 35 gradig värme direkt. 

När jag kom ut dödsjuk idag så hittade jag även tvättmaskinen i fullt arbete. Jag förstår inte hur denna kvinna orkar för hon har aldrig en lugn stund. Hon höll på med fåren vid ett i natt sov sedan en timme innan klockan ringde och det var dags att kliva upp och fixa natt maten. Hon klev upp först av alla idag för att hjälpa sin man att komma iväg med fåren och sedan har hon hållit på och arbetat och det kommer hon att hålla på med resten av dagen.

Igår var det mycket arbete runt huset. Det gjordes både hallonsylt och jordgubbsylt. Det blev fyra burkar av varje.

 Cellos syster håller på med jordgubbsylten.

 Kokande jordgubbar.

 Här är det inte bara att trycka på ett knapp så är spisen i full fart utan först måste man elda, och med tanke på att barnen springer förbi denna spis hela dagarna så kan ni ju tänka er hur barnvänligt det igentligen är här.

 Cellos syster i hallonbuskarna. Runt midjan har hon ett rep där burken hänger-

Här tar Cello åt sig äran för en hink hallon som han INTE har plockat. Jag gjorde sylt på 2,5 hink.

Även barnen, eller rättare sagt Cellos systers barn fick hjälpa till. Här sitter Cellos systerdotter på taket och lägger ut någon slags grönsak för torkning.

Cellos systerson fick bära ved, och tänk att åter igen så har de väldigt köns indelade uppgifter. Vad mina barn höll på med, ja inte mycket tydligen för de har inte fastnat på någon arbets bild i alla fall.  

 Veden stoppades in hela under en kittel som stod och kokade hela dagen. I låg det burkar med körsbär som kokades till saft. Efter maten fick barnen grilla marsmallows och även fast de längtat länge så var det ingen höjdare, så jag tror inte de kommer att fråga efter det igen.

Här sitter min svärmor och en granne och umgås och självklart så arbetar de medan de gör det...

Men att bära ved tar ju inte hela dagen så det hans ju med en hel del spelande på Ipaden också.

Träd klättring

Här har vi vaknat upp till en lungt morgon. Aslans och Ayses bråk just nu är det enda som bryter lugnet.

Medan Cello och hans syster och svägerska plockade klart alla körsbär i går plockade jag några liter hallon som jag tänkte göra sylt på senare i dag men jag väntar nog tills lille man sover middag så jag inte får någon extra hjälp där vid vedspisen. 

Nu när körsbären är klara så blir det mindre trädklättring, åteminstonde för de äldre men jag hoppas att även barnen tar och lugnar ner sig i klättrandet för det har ju blivit ett och annat fall, fast å andra sidan så har de haft det väldigt roligt där upp i träden.

 Enda fallet som har fastnat på bild var ett som Ayse gjorde. Det var tur att hon inte var så högt upp men jag tror rumpan gjorde lite ont i alla fall.

Även lille man har försökt sig på trädklättring men han tänkte ta den enkla vägen upp, men lite taskigt tyckte han att mamma var som stoppade honom innan han kom upp i trädet. Mamma var så taskig att hon stoppade honom redan på andra steget, kan lova att han protesterade ganska regält på vad den hämska mamman gjorde.

Men tänk vad man glömmer fort

Det blev lite sent i går, vi åkte inte hem fören vid halv två på natten. Där sitter vi i bilen och både alla barnen och vi vuxna är väldigt trötta. Jag tänker att det är nog bara vi som är vakna den här tiden mitt i veckan men jag han inte tänka så mycket mera innan vi kommer ner för en backe och där är det fullt med både vuxna och barn. Tänk att jag hade glömt turkanas nattliga äventyr i parken. Varje kväll går de turkarna till parken och medan barnen leker i den sköna nattsvalkan så sitter deras mammor och skvallrar i gräset. Sen så där runt ett kommer papporna från sina tehus och hämtar upp dem och de går tillsammans hem.

Vi kom hem till byn klockan 2 på natten. Efter lite strul med en trött Ayse som inte ville kissa, sova eller vara vaken så somnade vi i alla fall till slut och med undantag av Aslan så klev vi inte upp ur sängarna fören halv tolv idag. 

Förhoppningsvis så är det sista dagen med körsbörsplockning idag och sedan börjar slappar semestern, eller det är i alla fall vad jag inbillar mig men jag skulle tro att det är bara att börja på nästa sak som ska göras här i trädgården.

Barnen har det i allla fall härligt och underbart roligt tillsammans. En liten puss av en kusin mitt i leken är inte fel.

Ja må han leva, ja må han leva...

Ett stort GRATTIS till kusin Rasmus skickar vi härifrån turkland. Hoppas du får en massa presenter och en rolig dag.

Stora staden!

Ikväll tog vi och lastade bilen full, Deniz satt bak med bilstol och bälte medan alla hans kusinen fick trängas brevid honom utan bälte, dvs 5 barn mellan 11 och 8. I mellan sätet satt Aslan i sin stol med Ayse brevid sig och brevid Ayse fick Cellos syster och svägerska trängas. En stund fick de även trängas med en dam som ville ha lift. Fram satt Cello och jag med gott om utrymme. Resan begavsig till den stora stade Bursa och Cellos kusiner. Båda är kusin med honom och de är gifta men de är som tur var inte kusiner med varandra men det skulle ju inte vara en så stor skräll om de nu hade varit det. Här bjöds det på god mat och en massa annat gotta. Just nu sitter vi på deras balkong och äter fågelmat, dvs solrosfrön, och dricker cola. Det är stor risk för att det behövs ta hit en lyftkran för att kunna få upp mig från golvet efter all denna goda mat.

Vi får se omvi stannar i stan eller om vi åker hem till trädgården ikväll. Det är något som är så otroligt skönt med detta land och det är att man tar allt som det kommer.

Stor röjning!

Ja det blev barnen tvungna till nar vi kom upp efter att ha plockat körsbar hela dagen igar. De hade verkligen haft roligt men jag undrar om det var lika kul att fixa tillbaka allt sedan. De var torkad lera i alla barplocknings hinkarna, de hade byggt koja inne och det lag popcorn fulla golvet framför tven. Men det ar tur att de ar manga för det gick ganska fort för dem att fa huset skinande rent igen. Lite typiskt var det dock att det var tjejerna som stadade och gjorde i ordning inne medan pojkarna fixade allt som skulle göras ute.

Höga höjder!

Nu har jag i alla fall fatt in bilder på när Cello SKA plocka körsbar men istället pratar i telefonen med sin svarmor. Tank att aven jag har varit uppe på dessa höjder men jag klådde inte damen på +65 (närmare 70 skulle jag tro) hon var längst upp i toppen och gungade runt i vinden.

Det kan vara lite svart att se men Cello ar vid den vita hinken pa den nedre bilden.

Bild bevis saknas

Har kommer lite bilder från körsbars plockningen härom dagen. Bildbevisen på hur högt jag klättrade i går ligger tydligen i sakert förvar på min telefon och de vill under inga omständigheter tydligen komma ut därifrån sa ni far bara mitt ord på att jag verkligen klättrade upp ca 4 meter och plockade jag också. Men vad hade jag för val när en dam på +65 någonting var uppe i toppen och gungade med vinden sa måste ju jag som ar +35 åteminstonde klara att klättra upp för stegen och en liten bit i trädet. Benen skakade värre an vad löven gjorde i vinden och efteråt tog jag mig knappt upp för backen till huset men FAN jag gjorde det :)))))

Glömsk!

Ja det kan man ju lungt saga att jag ar. Jag glömde harddısken med alla bilderna pa i tradgarden sa nu blev det inte sa manga bilder att ga ıgenom för mig. Men innan jag gar ıgenom de fa bilder jag har sa ska jag slanga in denna smutsiga unge i duschen och sedan rakt i sang.

Dusch nr 2!!!!!!

Vi har just ätit middag och snart bär det av in till byn för en välförtjänt andra dusch sedan vi åkte hemifrån för 15 dagar sedan. Förhoppningsvis så kommer jag även att få tid att titta igenom de 480 bilderna som jag tömde från kameran förut och kanske även få ut några här.

God morgon!

Här har vi vaknat upp till en blå himmel och vindstilla, men om det blir som de övriga dagarna så kommer nog vinden om ett tag och långärmat åker på.

Jag försöker förstå mig på dessa hjälpmedel till bloggning så som min surfplatta och telefon men om jag inte får till detta med bilder snart så överger jag detta och återgår till dator. 

Nu ska jag göra lite frukost lunch till mig och barnen innan de andra börjar dagens hårda arbete med att klättra i träden och plocka körsbär. Själv håller jag mest på marken och sorterar det som de plockar, om det nu inte blir så att det blir många äldre damer som kommer för att hjälpa för då är det bara för denna fegis att bita ihop och klättra eller så får jag skylla på Aslan och titta på honom medan han sover. Vi får se under dagen hur feg jag kommer att vara ;)

Internet!!!

Ja nu äntligen är internetet fixat så nu kommer det förhoppningsvis att komma uppdateringar regelbundet. Nu ska jag gå och fira Cellos syster dotter som fyllde 11 år i går och ni kan aldrig gissa vad hon önskar sig... en telefon utan knappar. Barn är sig lika överallt.

Turkiet 2013

Ja nu är vi åter i vårat andra hemland. Just nu väntar jag på att min käre make ska få tid till att åka till stan och fixa lite internet till sin fru så jag kan kontakta omvärlden och hålla mig uppdaterad om vad ni alla andra gör på era semestrar. Hörs snart hoppas jag.