IKEA…

Ja det har öppnat en IKEA här i Bursa och naturligtvis så måsta vi dit, så igår bar det av. Cello, jag och Cellos kusin Hassan med 5 barn. Cellos brorsbarn fick också följa med till det svenskaste av svenskt. Och det var inga problem att ha dem med för som på alla IKEA så fanns det även här ett småland. Så vi tog och checkade in barnen direkt när vi kom och sedan tog vi oss en rejäl shopping runda.
När jag gick där inne med alla de för mig välkända sakerna och namnen insåg jag att det spelar ingen roll hur länge vi stannar här för får jag det minsta hemlängtan så är det bara att åka till IKEA för där finns mitt kök min soffa min säng och en massa annat hemifrån…
Naturligviss så åkte jag hemifrån utan kameran men det blev några bilder i alla fall fast med Cellos telefon men ni får hålla tillgodo.

Efter Ikea så var vi alla hungriga och eftersom jag hade lovat Deniz hamburgare nästa gång vi var i stan så åkte vi till McDonalds. Även fast barnen hade lekt i nästan 2 timmar i småland så tror jag det var ruschkanerna som lockade mer än maten.

Sina eller Nida i ruchkanan.

Fast det fanns ett undantag som var med, Ayse. Jag har aldrig sett ett barn kunna äta så mycket som hon kan. Hon kommer att se ut som sin kära mor innan det här är slut...

Så här ser man ut om hon inte fick smaka på mammas milkshake...

... och så här ser man ut när man får.

Innan vi skulle åka hem åkte vi in på Real. Där inne fanns det i stort sett allt utom det jag åkte dit för att köpa… havregryn. Det fanns till och med hårdbröd från wasa men havregryn hade de aldrig hört talas om. Alla här har klagat och vill att jag ska baka men allt jag brukar baka innehåller ju havregryn. Hur kan de leva utan havregryn????

Efter en lång dag kom vi äntligen hem. Vi skulle bara vara hemma och ta det lugnt trodde jag då, både baren och vi var ju trötta men så blev icke fallet. Blir man inbjuden så går man. Cellos syster Günurs mans bror ska snart åka till militären och därför är det te drickning hemma hos dem varje kväll.