Vi har varit här nu ett par dagar och alla er som tror att vi är i värmen, tänk om…
De första dagarna såg vi inte solen men igår när vi hade bestämt oss för att göra en shopping runda till stan då lyste den minsann från en klarblå himmel. Men det gjorde inte så mycket. Jag hade långbyxor på mig utan några problem. Såg en termometer som stod på 27 grader men det kan inte ha varit sant, möjligen kunde det ha varit 20 grader och vind. Så det blev inga problem att göra av med pengar. Vi skulle åka för att köpa en garderob och en bäddsoffa men vi kom hem med förutom garderoben en säng, två sängbord, byrå med spegel och pall, köksbord med 6 stolar i skin, soffgrupp med två fåtöljer en tvåsits soffa och en tresits bäddsoffa, ett soffbord, 4 st mindre soffbord, tv skåp, ett lite större vitrinskåp och ett lite mindre och en större byrå med en spegel på… hoppas jag kom ihåg allt nu. Ja vi fick ju också med i priset ett strykjärn och en strykbräda.

Deniz röjde som han alltid gör inne på affären, det var lite svårt att prata och bestämma sig för vad vi skulle ha samtidigt som man skulle försöka stoppa en iller som springer omkring och hoppar i soffor. Men tillslut blev vi klara och kunde åka vidare fast då 4400 lira (ca 22 000 kr) fattigare.

På eftermiddan idag kom delar av möblerna hem. Så nu sitter jag faktiskt i min nya säng å ska sova för förstagången i våran lägenhet. Alla möblerna till sovrummet har kommit så sovrummet är klart förutom att det skulle behövas lite nya gardiner och nån golvlampa, men för övrigt finns nu allt.

Kan lova att det varit intensiv städning här i dag men ändå är det inte klart. Vardagsrummet är kvar att röja ur men än finns det tid för sofforna kommer inte förrän nästa vecka.

Både Deniz och Ayse har anpassat sig väldigt bra. Deniz som för ett år sedan var väldigt blyg för både farmor och farfar har inga problem med något sådant nu. Och Ayse bara ler å skrattar så fort någon håller i henne, det spelar liksom ingen roll bara de pratar med henne så är hon för det mesta glad.
Fast Deniz har lite problem med att inte veta var alla är. Kan inte gå någonstans utan att han vet vart man gått och det spelar ingen roll vem det är. Är någon borta frågar han hundra gånger vart han är någonstans. Hoppas att kontroll behovet kommer att försvinna när han känner sig mer hemma här.

Ska ta och sova nu och imorgon ska jag försöka hinna med att tömma kameran så jag kan börja lägga in några bilder. Men det kommer att bli en ganska upptagen dag för det ska bli fest här i byn. Jag ska på min första omskärelse…