Japp då var det dags igen med ett stadsbesök. Vi behövde införskaffa lite badhanddukar eftersom hela familjen har fått delat på Ayses lilla handduk. Och det passade bra att åka igår eftersom vi ändå måste köra Sina till skolan klockan åtta och hämta henne igen klockan ett. Så efter bara några timmars sömn bar det iväg klockan halv åtta. Vädret var underbart solen sken och det var strax över 20 grader. Men vi visste att det inte skulle ta lång tid innan det skulle vara över 30.
Deniz följer med Cello och Sina in på skolan. Glad i hågen går de iväg, men det tar inte en lång stund innan de kommer tillbaka och då är Deniz inte lika glad längre utan bara muttrar att det var inge roligt i skolan… Han som har längtat så till skolan hela veckan eftersom Sina och Nida varit där och när han kommer dit så händer det inget roligt där. Stackars liten…
Innan vi kunde göra stan måste vi ha i oss lite energi så vi åkte till Cellos brors jobb för att äta frukost. Och vilken frukost det var. Jag har aldrig sett Deniz äta så mycket på morgonen någon gång, okej han nog aldrig fått strips till frukost förut heller… Men jag tror vi alla åt och drack så mycket så vi fick rulla ut därifrån.
Så mätta och belåtna gav vi oss av mot stan.
Vi skulle ha sandaler till mig och Deniz och handdukar. Fast där vi parkerade bilen fanns det en massa barnaffärer så naturligtvis måste jag dit. Jag har nämligen en enorm önskan att köpa en barnvagn. Min man anser att det inte är nödvändigt och i viss mån håller jag med honom. Men det skulle vara roligt… och faktiskt ganska skönt när vi är på stan. Men först måste jag hitta en som jag vill ha innan jag börjar övertalningen. Och jag lär inte hitta någon förrän sista veckan och då är det inte så stor ide.
Deniz följer med Cello och Sina in på skolan. Glad i hågen går de iväg, men det tar inte en lång stund innan de kommer tillbaka och då är Deniz inte lika glad längre utan bara muttrar att det var inge roligt i skolan… Han som har längtat så till skolan hela veckan eftersom Sina och Nida varit där och när han kommer dit så händer det inget roligt där. Stackars liten…
Innan vi kunde göra stan måste vi ha i oss lite energi så vi åkte till Cellos brors jobb för att äta frukost. Och vilken frukost det var. Jag har aldrig sett Deniz äta så mycket på morgonen någon gång, okej han nog aldrig fått strips till frukost förut heller… Men jag tror vi alla åt och drack så mycket så vi fick rulla ut därifrån.
Så mätta och belåtna gav vi oss av mot stan.
Vi skulle ha sandaler till mig och Deniz och handdukar. Fast där vi parkerade bilen fanns det en massa barnaffärer så naturligtvis måste jag dit. Jag har nämligen en enorm önskan att köpa en barnvagn. Min man anser att det inte är nödvändigt och i viss mån håller jag med honom. Men det skulle vara roligt… och faktiskt ganska skönt när vi är på stan. Men först måste jag hitta en som jag vill ha innan jag börjar övertalningen. Och jag lär inte hitta någon förrän sista veckan och då är det inte så stor ide.
Men jag hittade i alla fall en skötväska som jag köpte för 200 kronor. Så nu kan jag äntligen slänga den gamla trasiga saken. Jag hittade även en kjol för 50 kronor och både sandaler till mig och Deniz för 50 kronor styck innan det blev dags för handdukarna. Innan vi var klara på stan så var klockan halv ett och det var dags att hämta upp Sina på skolan.
Deniz följde även med den här gången och nu var det mycket roligare. Han hade börjat leka med en polisbil så nu ville han inte åka därifrån. Så under skrik och grin kom de tillbaka till bilen. Cellos ville även gå till en moské och eftersom varken jag eller barnen ville vänta i bilen för nu visade termometrarna 38 grader. Åkte vi först till Cellos kusin hus. Jag fattar inte hur det kan vara så svalt i ett hus när det är så varmt ute. Men skönt var det i alla fall.
Barnen lekte för fullt till en början men efter ett tag sov de sött, trötta efter dagens skolgång och shopping. Då passade jag och Cello på att gå till basaren för att handla frukt och grönt hem. Jag tror att det är dessa basarer som jag älskar mest i Turkiet. Lukten av jordgubbar, färsk vitlök, apelsiner och allt annat som man går förbi. Man vill bara handla allt och börja laga en massa god mat. Känslan jag har går inte riktigt att beskriva man måste se och uppleva det själv. Så alla som vill ha en matshopping upplevelse utöver det vanliga är hjärtligt välkommen hit.
När vi kom tillbaka till kusinens hus en massa påsar fulla med jordgubbar, kiwi, plommon, apelsiner, champinjoner, paprika, tomater, gurka, persilja, citroner, salladslökar och lite annat smått och gott sov fortfarande barnen. Så då åkte Cello och jag och tittade på ett hus som är till salu. Det var till salu förra året också och när vi ringde på det då skulle de ha närmare en miljon för huset. Nu när vi ringde skulle de ha 425 000 kr. Tänk att här tjänar man normalt 3000 kr i månaden och räntan ligger på kring 0,9 % i månaden så ska de spara ihop till köpet så måste de spara i nästan 12 år utan att handla något annat. Och ska de låna till köpet så får de betala ca 3800 i månaden… Jag fattar ingenting på dessa huspriser i detta land. Hur har någon råd att köpa hus? Kolla in bilderna så ser ni standarden på detta hus. Ska man ha ett hus med något så när standard så får man betala mycket mer.
Barnen lekte för fullt till en början men efter ett tag sov de sött, trötta efter dagens skolgång och shopping. Då passade jag och Cello på att gå till basaren för att handla frukt och grönt hem. Jag tror att det är dessa basarer som jag älskar mest i Turkiet. Lukten av jordgubbar, färsk vitlök, apelsiner och allt annat som man går förbi. Man vill bara handla allt och börja laga en massa god mat. Känslan jag har går inte riktigt att beskriva man måste se och uppleva det själv. Så alla som vill ha en matshopping upplevelse utöver det vanliga är hjärtligt välkommen hit.
När vi kom tillbaka till kusinens hus en massa påsar fulla med jordgubbar, kiwi, plommon, apelsiner, champinjoner, paprika, tomater, gurka, persilja, citroner, salladslökar och lite annat smått och gott sov fortfarande barnen. Så då åkte Cello och jag och tittade på ett hus som är till salu. Det var till salu förra året också och när vi ringde på det då skulle de ha närmare en miljon för huset. Nu när vi ringde skulle de ha 425 000 kr. Tänk att här tjänar man normalt 3000 kr i månaden och räntan ligger på kring 0,9 % i månaden så ska de spara ihop till köpet så måste de spara i nästan 12 år utan att handla något annat. Och ska de låna till köpet så får de betala ca 3800 i månaden… Jag fattar ingenting på dessa huspriser i detta land. Hur har någon råd att köpa hus? Kolla in bilderna så ser ni standarden på detta hus. Ska man ha ett hus med något så när standard så får man betala mycket mer.
.
Den som köper huset måste riva ner det och bygga nytt. Problemet är bara att huset är antikt så det får inte rivas...Efter hustitten åkte vi och hämtade upp barnen och sedan bar det av hemåt. Trötta men glada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar