Deniz´s 3 års dag

Ja idag är det tre år sedan min turk kula försvann och min lilla turkunge kom ut. Det känns som det var en evighet sedan och att min lilla älskling alltid har funnits här med mig samtidigt som det känns som om det var igår jag höll honom för första gången. Tänk vad en person kan förändra ens liv och planeringar så totalt...

Sonen fick börja denna dag ganska tidigt med att lilla syster, mamma och pappa kom upp med glass, paket och ballonger klockan 6:30. Glassen rörde han inte förutom att han blåste ut de tre ljusen som var tända där i. Men paketen var destå mer intressanta. Han fick tre paket från gammelmormor Dagny och ett från mor och far. Förutom en traktor och två racer bilar så fanns det en verktygslåda i paketen.

Vet inte vad det är med grabbar och pangare??? Ibland tror jag allt kan förvandlas till farliga pistoler eller gevär. Här är det borrmaskinen som har fått genomgå en förvandlig till mördarmaskin.

Som den snälla storebror han är så fick lillasyster låna hans present.

Lite mormor bus på morgonen sitter aldrig fel.

Systers säng kan vara en rolig gunga.

Självklart så måste man ringa gammelmormor och tacka för paketen, och det är bara att titta på hans ögon för att se hur uppskattade de var.

Efter paketuppnande och lek så bar det av till dagis där det blev mer firande av mammas stor grabb.

På kvällen bar det av till travet eftersom Milo skulle köra både Svarten och Oppat. Men pojken var ganska trött efter en hård dag så det var ganska mysigt att mysa ihop med moffa.

Men Ayse kände inte av någon trötthet utan hon sprang runt på upptäcktsfärd, och självklart var själva banan hennes största mål, det fanns ju så många hästar där...

Själv fick jag säga godnatt till mina sötnosar i Berga på väg hem för där bytte jag bil och åkte vidare till jobbet. Önskar jag kunde åka med dem hem och pussa dem godnatt i sängen, men man måste ju jobba. Ja dvs om man inte kan göra som min son sa "-Mamma du behöver inte jobba, pappa kan åka på stan och hämta ut pengar till dig." Gud vad jag älskar den pojken ibland...