Mammas lilla princessas 1 års dag hölls på att missas totalt. Visst hon hade kalas i söndags men det fick hon ju dela med Deniz. Kommer det att vara så är nu? Deniz får allt och hon bara hänger med. Deniz 1 års dag firades ordentligt, nu fick hon ingen egen tårta eller ens något ljus att blåsa. Deniz tog över allt öppnande av paketen medan hon knappt fick titta på dem. Det kändes som om hela dagen bara var om honom. Okey hon fattar inte vad det går ut på medan han är i den åldern då han förstår. Men vad ska jag säga till Ayse är hon blir äldre och frågar varför det inte finns några bilder på henne och tårta precis som det finns på Deniz från hans1,2 och 3 års kalas...
Jag vet hur det är att växa upp i skuggan av ett äldre syskon och nu gör jag det samma mot mitt barn. Inte för att jag älskar henne mindre utan för att det inte är samma stora grej längre. Och jag vet att varken mamma eller pappa älskade min bror mer än mig för det har inte med kärlek att göra utan att allt är så stort första gången det sker, men hur förklarar man det för ett barn??? Det går inte.
När Deniz kom så var han ju först i allt och allt blev väldigt stort. Jul, födelsedag första stegen, tänder ja allt blev världsnyheter medan nu känns det mer som vardag.
Jag älskar båda mina barn men jag har enormt dåligt samvete för att allt Ayse gör inte uppmärksammas på samma vis som det Deniz gjorde. Och tänk om jag får fler barn, då kanske vi skippar födelsedagskalaset helt...