Lite tidigt!

Ja jag vet att det är lite tidigt men det gäller att vara ute i tid tycker Ayse, så här har vi årets första tomtefar... Hennes bror lär inte bli lika förtjust över hennes tilltag som deras mor blev då hon varit in å norpat hans hemliga saker... Hur var det nu med råttorna som dansar på borden???? Den här råttan är i alla fall mammas dansande go råtta, men det är bäst vi passar oss för det kan bli livat när katten kommer hem.

Lax mmmmmm.

Måste ju säga att Sverige har några fördelar å detta är en av dem mmmmmm.

Bajsunge

Aslan började dagen med att bajsa på toaletten, det syns ju på bilden att han har full koll på vad han gör. Så nu förväntar sig hans mor att hennes super bebis ska åla sig till toaletten, kravla sig upp, ta av sig kläderna och sätta sig på toaletten själv när det börjar tränga på.

Gammalt mot nytt!!!!

Tänk vad sju veckors träningsläger gett bra resultat. Nu står jag vid spisen å syltar även här hemma i Sverige. Lite mer modernare hjälpmedel har jag här så nu återstår det bara å se vart det bästa resultatet uppnås.
Vedspis mot inductionshäll... Spännande!

Lyskväll

Här kommer en liten bild över vårat hus från  igårkväll. Kan lova att vi hade det underbart.

Hemma!!!

Efter mycket funderingar fram å tillbaka så bestämde vi oss för att åka hem. Uppladdningen var inte den bästa med migrän å packning som uppladdning, men vad gör man inte för första skoldagen... Så med hjälp av Alvedon och Ipren så tog vi oss genom nio länder på 55 timmar. Vi svängde in på gården 7:25. Efter en snabbdusch, frukost å en snabbtitt på allt som hänt hemma för mig och Deniz så bär det av till skolan. 8:10 stod vi där för första dagen i skolan. Deniz sprang å började leka på en gång medan hans mor hade separations ångest. Jag så säkert hejdå tre gånger med lika många pussar. Stackars barn.

Åka eller inte???

Här pågår det packning förfullt men vi har ett ganska stort problem just nu så vi får se om vi kommer iväg ikväll. Jag har nämligen fått migrän... Jag har sovit större delen av eftermiddagen å blir det inte bättre så får vi lite problem då jag inte kan köra. Deniz som tidigare idag bad oss stanna i nio dagar till blev ledsen nu om vi inte kommer iväg då han insåg att han skulle missa första dagen i skolan.
Planen är att Cello ska köra hela vägen i Turkiet så jag kan ju även vila då, så vi får se när och om vi kommer iväg.

Packa, packa å åter packa

Ja så lär min dag se ut idag. Barnens dag lär innehålla lek, lek å åter lek å Cellos dag lär bestå av prat, prat å åter prat... Det är tur vi har delat upp sysslorna för då hinner vi ju med allt ;) Fast just nu ligger jag här på golvet bredvid sonen å solar mina ben och gruvar mig för att ta fram väskorna. Det blir alltid lite kaos när packningen har börjat å jag vill njuta av lugnet en stund till. Fast jag måste ju säga att det känns skönt att inte ha någon tid till buss eller flyg att passa utan vi åker när vi är klar än vilken tid det blir, ja dvs om vi inte blir klar tidigt för det är ingen ide att bege sig ut i trafiken fören sent på kvällen. Tänk er att den turkisika trafiken normalt mest är kaos, tuttande å trängsel under full gas å blanda det med den svenska semestertrafiken ja då börjar ni komma lite närmare hur det är här under Bayram... Totalt kaos.

Välsignade barn!

Tänk vad våra barn blir välsignade. För två månader sedan var det en underbar präst som i Galtströms kyrka utförde dop och välsignade våran lilla Aslan och nu idag har byns Imam välsignat honom här hemma i vår lägenhet. Allt gick fort och var väldigt enkelt. Det var bara min svärmor, jag, Cello och barnen här.

Även fast jag inte är troende inom någon av dessa religioner så känns det ganska skönt på någevis...

Härligt par!

När man ser mina svärföräldrar tillsammans så ser man en otrolig ömhet, respekt, kärlek och väldigt ofta så har de ett leende på gång. Titta å njut av dessa underbara bilder på underbara människor...

Lekande barn!

Ja här kommer det lite bilder på barnen när de leker och skrattar. Den första bilden är hemma hos Cellos syster och barnen kunde klättra ända upp i taket så som Deniz klättrar på bilden. Det går även att åka skridskor på golvet i denna korridor... inte konstigt att sonen ville stanna kvar så länge, fast det kan ju även bero på att de fick gotta varje dag och dessutom gå till parken och cykla. Hemma skulle han bara fått varit själv och haft tråkigt som han själv uttryckte det. 

Medan sonen bodde i stan så tappade han även den sista lösa tanden och naturligtvis så kommer ju tandfen och hämtar tanden om man lägger den i ett glas med vatten över natten och istället så får man en peng... jo det funkade ju nästan i all fall även nere i Bursa fast tanden var ju kvar i glaset och pengen låg bredvid glaset :) Men skam den som ger sig och natten efter så var tanden borta men dock inga flera pengar...

Tänk vad roligt det kan vara med en pepparkaka av plast på näsan...

İyi Bayramlar!!!!!!

Ja då var det bara två dagar kvar innan det blir roadtripp, å vilka dagar det verkar bli!!!! Nu har Bayram börjat så nu är det fest. Det har inhandlats godis å BAKLAVA i massor så nu ska min ofrivilliga bantning under mina sjukdomar här nere göras ogjord, för nu ska det ätas gosaker i mängder :)

Bayram är det barnen har väntat på, nu ska de äntligen få ha sina nya kläder och äta mängder av godis och dessutom så ska de pussas händer i mängder. För varje hand som de pussar så får de godis eller pengar så nu ska barnen ut å skaffa sig riktiga socker kickar. Kommer att bli en härlig kväll med 7 sockerhöga barn som ska leka inomhus... undrar om det finns någon faster eller nått som tar emot dem???? Själv ska jag, förutom att leva på godis å baklava, plocka lite här hemma. Barnen å jag hjälptes åt igår att möblera om lite och det skulle vara skönt att ha allt klart innan jag börjar stöka på med packningen.

Aslans han ålar runt här på golvet för fullt. Han vill inte riktigt stå på foten än han klagar inte då han ligger på magen å jobbar. Jag fick förfrågan om hur mycket det kostade på sjukhuset. När jag hade halsfluss så kostade läkarbesöket över 200 lira dvs över 800 kronor och då träffade vi säker läkare i 3 minuter, fast jag ska inte klaga på honom för han var bra, trevlig och effektiv. När vi åkte in akut med Aslan så kostade natten 304 lira ca 1200 kronor å då fick vi inte ens en läkare som tittade på honom. Dagen efter så ville de ha 100 lira, ca 400 kronor, till att börja med bara för att titta på honom igen. Hos de privata så betalade vi 65 lira, ca 260 kronor, å då fick vi ett proffs. Medicinerna var inte så dyra, ca 120 kronor vid halsflussen å 28 kronor för Aslans fot. Så totalt har vi betalat för våran sjukvård här nere ca 2400 kronor. Skulle barnen ha varit turkiska medborgare ja då skulle det ha varit betydligt billigare men då skulle de ha fått gått till den statliga sjukhusen men noll service, och efter min erfarenhet efter Aslans besök, noll kompetens...

Som synes så ha skrubbsåret nästan försvunnit, det är bara de lite djupare som fortfarande syns men stortån har blivit blå...

Sjukvård!!!

Jag sitter här för mig själv och klockan är snart två på natten här, hoppas bara att jag inte skriver för osammanhängande och allt för många ord fel nu i min trötthet. Vi har haft två tuffa dagar och en otroligt tuff natt bakom oss så jag ska strax gå och lägga mig men innan dess vill jag sitta en stund för mig själv för första gången på evigheter känns det som men det är nästan bara två dygn.

I torsdags så skulle det handlas men innan dess så åkte jag, Cello, Ayse och Aslan en stund till stranden men det började inte så bra utan ner till stranden så fanns det en ramp å naturligtvis så var jag tvungen att gå på den... Det låg sand på den så det sa PANG så låg jag där på denna ramp av cement. Visst jag fick ont och ett skrubbsår längs med det högra benet men det var inget jag märkte av utan det värsta var att jag höll lilla Aslan i mina armar. Jag fick bort större delen av honom innan jag landade men tyvärr så blev hans högra fot klämd och även den lite upp skrubbad. Hans tårar sved mer än vad mitt ben gjorde, men som tur var så verkade han må bra och han somnade efter ett tag där på stranden.

Han är pigg och glad resten av kvällen, han sparkar med benet å vickar på tårna men han vill inte stödja på benet så tillslut bestämmer vi oss för att åka till sjukhuset för att kolla det. Vi åkte till ett statligt sjukhus och jag kan lova att det var en upplevelse utöver det vanliga. Vi kommer in med sonen å cello berättar i receptionen vad som hänt och att vi vill ha röntgen... Okej då gör vi väll så då... Ja vi fick ju förstås träffa en läkare som tittade upp från en massa papper, tittade på Cello och sen mig å Aslan, sedan frågade hon om jag också skulle kollas, nej det var inte nödvändigt... okej gå dit bort så tar ni en röntgenbild å kommer tillbaka. Vi gick å tog bilden, jag väntade med sakerna utanför medan Cello gick in med honom. När jag står där utanför å hör hur sonen skriker av smärta då rinner tårarna på en otroligt klumpig mamma.

När bilden var klar så fick vi ta med oss bilden själva bort till läkaren som tittade på den i säker 10 sekunder å säger sen att inget är brutet och att vi kan komma tillbaka i morgon för att träffa en ortoped. Ja så var det med det... Hon tog inte i Aslan eller kollade på hans sår.

Allt detta skedde helt öppet bland alla andra patienter inne på akuten. Läkaren satt bakom ett bord och det var typ löpande band taktiken. Man må säga vad man vill om vården i Sverige men man brukar inte behöva stå på led framför ett bord när man söker vård eller när man kommer in akut med ett barn.

Å jag kan ju inte direkt säga att min man å jag är så smart heller, för dagen efter åker vi tillbaka till samma sjukhus, men det bemötandet vi fick gjorde att vi valde att betala för den otroligt lilla å dåliga vård vi fått och sedan åka till ett av alla de privata sjukhus som finns i denna stad. Vi fick bra bemötande av trevliga människor och även fast vi fick vänta medan läkaren var på fredagsbön i mosken så fick vi vård relativt fort. Å tänk att läkare både kände och tittade på Aslans ben även fast han hade våran röntgenbild från natten att titta på. Han skrev ut medicin som ska ta ner svullnaden och så fick han en linda runt sin lilla fot. Tackar vet jag privat sjukvård. Det var dessutom billigare att träffa ortopeden på det privata sjukhuset än vad vi skulle ha fått betala för ortopeden på det statliga...

Aslan står fortfarande inte på sitt högra ben men han kryper runt utan problem så det tar nog inte så lång tid innan han hoppar på som vanligt igen, men att se honom grina till när det gör ont och veta att det var jag som gjorde det... det är inte kul. Å ja jag vet att det inte var med meningen å att det var en olycka men vad hjälper det att veta? Känslan finns där ändå...

Ögonshopping!

Igår bar det av ner till stan för lite shopping, eller rättare sagt ögonshopping innan den riktiga shoppingen ikväll. Det blev bara ett problem... mitt i vår ögonshopping nere under marken i basarerna så gick strömmen och allt blev SVART. Hoppas det går bättre ikväll på den riktiga shoppingen för det blev desto mer att göra ikväll nu när vi inte kunde kolla läget så bra igår.
Just nu håller vi på att göra oss klara för att åka iväg ner igen. Nu återstår det bara att se vad vi hinner med idag. Det är mycket på schemat tex. så ska vi kolla upp en lampaffär som vi åkte förbi förra veckan, jag tyckte nämligen jag så mina efterlängtade klotlampor där. Basarerna ger vi oss inte på förren efter solnedgången och det blivit lite svalare.

Ha en bra dag så får vi se om vi hörs i kväll alla annars så blir det i morgon :)

Grattis lille kusin!

Ja för än hur stor du blir så kommer du alltid att vara min LILLE kusin :) Kram på dig och hela familjen, hoppas du får en härlig födelsedag där hemma å ät lite tårta åt mig med...

KRAM

Ayşe med mersmak!

Ayşe fick tydligen mersmak av bloggandet så här kommer det ett till inlägg av min kära dotter.

ng,hbinjdgjfw llhysfnutuyyujjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjokkhujnjhititihkhkkhkkkhlhllkhjjnjkkjkjkjjjjjjjjjjkhjlhkjhjklkgktlhljkhjn,nlkhjhjjhjjjkkkjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjkjlkhlöuuöiu.ljökllkjkj  iiih8huuuyjjnnjhjjujjjjjjhjjhnj-hhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhym,yuy8iuuuuuyuuyyyyuyyuyuyuytyu5t866t565yyyyyytyttyty5uyyttttttyffv

Översättning:
Mormor kan laga mat, men hon har glömt maten, mormor får åka till satan och köpa maten, mormor lagar maten, alla äter vi mat inne hos mormor, Vi myser med chips hos mormor, mormor lägger chips på tallriken. Hej då mormor.

Solnedgång

Det här är en av orsakerna till att jag älskar att vara här, alla äckellackor å andra negativa saker så som magsjukor bara försvinner när man ser denna underbara solnedgång varje kväll. Inte för att den här bilden kan mäta sig med verkligheten. Himmelen blir alldeles röd ovanför bergstopparna och man ser hur långt som helst känns det som. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och bara titta på våran underbara natur. Det är tur att vi har en härlig natur runt oss hemma i Sverige också så det inte känns allt för hårt att lämna denna.

Alltid varmt, jo visst!!!!

Ja till alla er som liksom jag trodde att i Turkiet är det alltid varmt på sommaren ja till er kan jag bara säga " fel, fel, fel, fel " Så här ser min son ut just nu när han ligger ute och sover. varmjackan är på. Å du Ingrid han har hunnit att använda kläderna han fick, de är väldigt bra att ha på kvällarna.

Detta var inte vad jag hade tänkt mig för snart sju år sedan när jag blev med turk. Jag tänkte mig sol, värme, strand och bad hela dagarna men istället får man sitta med långärmat på mitt i sommaren... men med tanke på att jag fick den bästa av dem alla så ska jag inte klaga så mycket, bara lite ;)

Många frukostar skulle det bli!

Efter att ha suttit några timmar med hjälp till och från så har min svärmor öppnat och rensat en hel kasse valnötter. Det blev en hel plast påse med skräp men det blev en hel del gosaker också :) Jag satt å funderade på hur många frukostar som alla dessa valnötter skulle räcka till och hur mycket de skulle kosta hemma? Här är de ekologiska, goda och alldeles gratis.

Vilken tur!

Ja det tycker nog i alla fall Aslan att han har för igår kom en av hans kusiner tillbaka hit upp i trädgården, å pang sa det just som jag skrivit det å Aslan rullade ur sin kusins armar ner från våran sittplats å föll 15 cm rakt ner i jorden å blev väldigt smutsig. Men han kanske tyckte det var tur det också för hur ska han annars komma ner till jorden å få smutsa ner sig som alla de andra barnen? Nida har i alla fall myst med honom större delen av hans vakna tid i dag så han har varit väldigt glad och fått busat en hel del. det blev ju inte heller sämre av att storasyster följde med pappa å farfar till Bursa idag  så han har fått varit i centrum i fred dessutom.

En vecka kvar!!!

Ja helt otroligt vad tiden har gått, igår var det en vecka kvar tills vi åker hem. Det känns som vi nyss kom, samtidigt som det känns som vi har varit här i evigheter. Cello börjar få panik över att tiden snart är slut å skulle det inte vara för att Deniz ska börja skolan, ja då tror jag att vi hade blivit kvar ett tag till.

Även Cellos mamma har redan börjat sörja över vår hemresa. Jag kan förstå hennes oro då hon inte vet när hon nästa gång kommer få se sin son å sina barnbarn. Tar det ett år eller två månader, vem vet! Dessutom är det inget som hon kan styra över eftersom hon inte har någon möjlighet att komma till oss.

Jag insåg även igår när vi satt å pratade medan vi gjorde mat att ska vi ha möjlighet att få plats i bilen själva så måste vi stoppa svärmors planer på att skicka med halva trädgården hem till oss. Hon har gjort hallonsaft, hallonsylt, biggaråsylt, perikosylt och dessutom är hennes plan att skicka med majs, bönor, vindruvsblad, nötter av massa olika slag och en massa annat. Något som jag redan har stoppat det var potatis. Jag tycker liksom att vi har tillräckligt av det hemma... Risken är att när vi kommer till någon gräns att vi får plocka ut allt å kasta det.

Det här är ny gjord persikosylt.

Den här sista veckan har vi hur mycket som helst att göra. Våran turkiska bil ska besiktas, våran svenska bil ska gås igenom, det vi ska handla hem ska handlas, dvs om vi får plats med nått mer :) nya kläder till barnens kusiner ska köpas innan lördag då bayram börjar och dessutom ska hela huset städas från golv till tak. I allt detta hade jag faktiskt tänkt att åka och bada en dag men vi får se hur det blir med den saken, jag har inte så höga förväntningar av att det kommer att ske då min mage tycks tycka att den inte ska bli helt bra. Fördelen med det är att det kanske försvinner något graviditetskilo i alla fall. Man kan ju hoppas.

Hård dag för tösen!

Ja efter en natt med två timmars vakenhet så tog tösen en ordentlig sovmorgon till kvart i ett. Det första hon frågar efter är sin älskade pappa och naturligtvis så hade han åkt till stan strax innan. Det var en ledsen tös som satte sig framför tven för att mysa istället men efter ett tag skriker hon. När jag kommer in så ser jag att hon fått sällskap framför tven av en ödla. Efter det vägrade hon att vara inne nå mer. 

Nu går hon runt med blöja eftersom hon har besvär med magen. Hon har inte bajsat på flera dagar å nu så vill det ut men det vill inte hon eftersom det gör ont. Hon har fått en alvedon då det är den enda medicin som jag har med som skulle kunna hjälpa lite i alla fall, hoppas den lindar smärtan så pass att hon vågar bajsa. 

Ja är det inte extremt åt ena hållet så är det åt andra... kunde inte hon och jag mixat våra besvär för då skulle det ju inte finnas några...

Även fast dagen varit lite jobbig för henne så har det hunnits med lite skratt också å snart är hennes far hemma efter lång väntan så förhoppningsvis blir kvällen bättre än vad dagen varit. 

Jag tror denna säng funkar för alla barn än hur stor de blir, det är bara användningsområdet som ändras...

Lite fler bilder på Aslan!

Ja det blir ju en hel del bilder på vår lilla turkunge och eftersom han inte rör sig allt för mycket än så blir alla ganska lika varandra, det enda som skiljer dem åt är ansiktsuttrycken.

Det är så här ett riktigt lejon ser ut när han vrålar...

Jag vet inte om det är för att det är tredje barnet eller om jag bara gett upp angående matningen av mina barn när de är små. När vi var här första gången med Deniz så stack en äldre dam en tesked strösocker i hans mun, jag reagerade och blev arg nu 5,5 år senare ja då tar jag fram kameran när farmor ger en otroligt söt efterrätt till min fem månaders son. Å jag kan säga att det inte är det första han får utan det har varit både ostkrokar, glass och kakor i alla de former. Mycket av gosakerna ges när jag tittar bort å så skrattar de glatt när jag ser det... ja ja han lär ju överleva lite gotta, även om det inte är bra!

Far, farfar och son!!!

Dessa bilder togs för någon vecka sedan men jag måste bara dela med mig av dessa härligt underbara bilder på tre generationer. Ja vissa är det bara två på men de är härliga de också så de fick följa med :)