Ja det blir ju en hel del bilder på vår lilla turkunge och eftersom han inte rör sig allt för mycket än så blir alla ganska lika varandra, det enda som skiljer dem åt är ansiktsuttrycken.
Jag vet inte om det är för att det är tredje barnet eller om jag bara gett upp angående matningen av mina barn när de är små. När vi var här första gången med Deniz så stack en äldre dam en tesked strösocker i hans mun, jag reagerade och blev arg nu 5,5 år senare ja då tar jag fram kameran när farmor ger en otroligt söt efterrätt till min fem månaders son. Å jag kan säga att det inte är det första han får utan det har varit både ostkrokar, glass och kakor i alla de former. Mycket av gosakerna ges när jag tittar bort å så skrattar de glatt när jag ser det... ja ja han lär ju överleva lite gotta, även om det inte är bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar