Ja då var man åter på benen, även fast magen inte är helt återställd så klarar jag att vara uppe i alla fall. Å tänk vilken hypokondriker jag är när det kommer till mina barn. Aslan vaknade runt ett i natt och åt, och inte var det någe konstigt med det eftersom han äter som en galning varje natt, men inatt somnade han inte om utan han bara skrek när jag la tillbaka honom i sängen. Självklart så måste det ju vara magsjuka... Jag lyfter upp sonen och oj vilken glad filur som sitter i mammas knä. Det kommer en rap så okej det var kanske inte magsjuka trotts allt... men när sonen inte somnar om utan skriker bara man lägger ner honom och dessutom gasar han en hel del med rumpan, ja då är magsjuke tankarna direkt tillbaka. När dottern sedan vaknar och skriker vad är det första jag frågar då tro???? Jo, har du ont i magen? Tänk er reaktionen när hon svarar JA!!!! Jag berättar direkt hur hon ska göra om hon behöver kräkas, jag öppnar fönstret och sätter henne så hon kan få frisk luft och dessutom kräkas ut genom fönstret. Vad säger min söta dotter då tro? Jag vill inte kräkas... Så hon tar helt sonika och lägger sig ner igen, men hon fortsätter att gny till ibland så jag fortsätter att fråga om hon har ont i magen och jag får samma svar, ja, behöver du kräkas, nej!!! När sonen väl kommit till ro igen efter att ha ätit två gånger till och gasat ett antal gånger så piper Ayşe "Jag är kissnödig..." Japp så var det med den magsjukan, vi gick ut och kissade och eftersom farmor lagade nattmat så stannade hon uppe för att äta tillsammans med pappa, farmor och farfar.
När jag senare börjar tänka efter vad jag lyckats få i mig de senaste dygnen och svaret blev lite vatten, cola och i går kväll även lite ris så kom även förklaringen till sonens gasbesvär. Det är så att det enda han har reagerat på som jag har ätit eller druckit under sitt korta liv är nämligen cola...
Jag vet att jag är otroligt fjantig när det kommer till magsjuka men det är ju absolut fruktansvärt äckligt och jobbigt, men jag ska försöka skärpa mig och ta det lite lugnare.
Den äldsta sonen som fortfarande inte kommit hem räknar ner dagarna varje dag och idag bör det vara fyra dagar tills han kommer hem om jag räknat rätt. Han har i alla fall stenkoll och berättar varje morgon för sin faster hur många dagar han har kvar hos dem. Det är förstås om han inte blir sur på sin faster för att hon stänger av tven för dom för då tar han sin påse och ska åka hem till pappa... men eftersom han inte dykt upp här än så antingen så accepterar han sin fasters beslut att stänga av tven eller så har faster gett sig och låter dem titta så mycket de vill.
Hur som helst så ska Cello ner i stan idag med lite ombyte och annat smått å gott som han kan behöva. Men det känns lite konstigt måste jag säga att vara utan honom så här, men syster yster tycker det är helskönt och längtar inte efter honom, hon tycker han kan stanna där han är. Syskon kärlek på hög nivå :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar