En vecka kvar!!!

Ja helt otroligt vad tiden har gått, igår var det en vecka kvar tills vi åker hem. Det känns som vi nyss kom, samtidigt som det känns som vi har varit här i evigheter. Cello börjar få panik över att tiden snart är slut å skulle det inte vara för att Deniz ska börja skolan, ja då tror jag att vi hade blivit kvar ett tag till.

Även Cellos mamma har redan börjat sörja över vår hemresa. Jag kan förstå hennes oro då hon inte vet när hon nästa gång kommer få se sin son å sina barnbarn. Tar det ett år eller två månader, vem vet! Dessutom är det inget som hon kan styra över eftersom hon inte har någon möjlighet att komma till oss.

Jag insåg även igår när vi satt å pratade medan vi gjorde mat att ska vi ha möjlighet att få plats i bilen själva så måste vi stoppa svärmors planer på att skicka med halva trädgården hem till oss. Hon har gjort hallonsaft, hallonsylt, biggaråsylt, perikosylt och dessutom är hennes plan att skicka med majs, bönor, vindruvsblad, nötter av massa olika slag och en massa annat. Något som jag redan har stoppat det var potatis. Jag tycker liksom att vi har tillräckligt av det hemma... Risken är att när vi kommer till någon gräns att vi får plocka ut allt å kasta det.

Det här är ny gjord persikosylt.

Den här sista veckan har vi hur mycket som helst att göra. Våran turkiska bil ska besiktas, våran svenska bil ska gås igenom, det vi ska handla hem ska handlas, dvs om vi får plats med nått mer :) nya kläder till barnens kusiner ska köpas innan lördag då bayram börjar och dessutom ska hela huset städas från golv till tak. I allt detta hade jag faktiskt tänkt att åka och bada en dag men vi får se hur det blir med den saken, jag har inte så höga förväntningar av att det kommer att ske då min mage tycks tycka att den inte ska bli helt bra. Fördelen med det är att det kanske försvinner något graviditetskilo i alla fall. Man kan ju hoppas.