Timrå - Modo!

Ja nu har det dragit igång, hockey säsongen. I och för sig så började Deniz klasskompisar redan när vi var i Turkiet med en hockey kamps vecka men för oss började den igår. Deniz fick välja mellan att gå på fotbollsmatch eller hockeymatch och det var hockeyn som van. Synd var bara att spelarna inte gjorde det samma på plan. Fast det kanske var tur för mig för när Deniz kom hem så tyckte han att Timrå inte var så mycket att heja på så nu hoppas jag att detta var början på ett tappat intresse för den dyra sporten hockey och ge plats åt lite mer intresse för någon billigare sport. men jag tror jag hoppas förgäves.

Hemma körde vi popcorn mys med film.

Nu är det dags för dagis för de två minsta medan jag styr bilen in mot sjukhuset och hoppas på mer svar angående min mage. Hinner förhoppningsvis med lite shopping också innan det är dags för upphämtning igen.

Beröm!

Idag när jag hämtade Deniz på skolan blev mitt mamma hjärta alldeles varmt. Fröken och jag pratade ett tag om bussåkandet och hur det skulle kunna lösas på bästa sätt för Deniz och när vi var klara gick jag och skrev upp lite tider på fritids åt honom då vänder hon sig om och säger: Det är jätte roligt att få jobba med din son, han är så trevlig och snäll.

När han senare kommer att skrika åt mig och berätta hur dum jag är kommer jag att ta med mig dessa ord sluta lyssna och istället köra ett mantra i mitt huvud "han är snäll och trevlig, han är snäll och trevlig, han är snäll och trevlig..."
Fast måste ju faktiskt säga att för det mesta är han både snäll och trevlig men han är trots allt en trotsig sjuåring som ska försöka hitta sig själv i den stora världen.

Skolskjuts!

Förra året fick Deniz åka taxi till och från skolan men i år har skolan bestämt att han ska åka buss. Deniz tycker det är roligt och spännande, fast bara till skolan för hem känns inte lika lockande tror jag.

Jag och barnen övnings åkte hem i alla fall i måndags. Det tog 55 minuter för oss att åka en strecka som ska ta 15 minuter. Varför? Jo bussen kör en annan väg. Ayse och Aslan tyckte i alla fall att bussåkandet var spännande men stundvis var det lite tråkigt för det blev ju en lååååång stund på bussen.

Deniz spelade på min telefon större delen av resan. 

Dagen efter så fick Deniz åka själv med bussen till skolan. Jag och syster följde med upp till bussen och vinkade av honom.

Ayse hade missuppfattat så det blev lite livat när inte hon också fick kliva på bussen, men så här glad såg hon ut innan.

Här åker min lilla bäbis iväg till skolan själv i bussen för första gången, dags att klippa navelsträngen nu tro???

Stor fotbollshelg

 Ja denna helg har gått i fotbollens tecken. Det började med sammandrag i Söröje på lördagen. Deniz gjorde ett mål och hanns pappa stod helt otroligt med kameran redo och lyckades fånga första gången han gjorde mål i seriespel på bild, synd bara att man bara ser Deniz överkropp och halva målet men det fångades på bild i alla fall.

 I morse klockan 7:15 åkte vi igen hemifrån men den här gången styrde vi bilen mot Kovland för en heldags fotbolls spelande ute i solen. Deniz spelade sin första match klockan nio och självklart ville han börja i mål men till ett väldigt högt odds så ville han bara stå första halvleken och sedan byta till utespelare.

Grabbarna och tjejen i NSK -06 vann deras två första matcher men förlorade den sista i gruppspelet med 1-2. Sen i slutspelet förlorade de i första matchen. Deniz stod hela sista matchen och var otroligt duktig men det var det andra laget också så våra grabbar fick tacka för sig.

 Det var inte bara NSK -06 som jag åkte hela vägen till Kovland utan även mina tjejer i NIK´s fotbolls skola spelade idag. De har aldrig spelat någon match tidigare och alla som de mötte hade spelat flera matcher. Från början var de som en flock med vilsna får men sen så fick de till det hela och även fast de förlorade alla sina matcher så var de otroligt duktiga för att spela match för första gången. Nästa år efter mera träning så kommer de att sopa mattan med de andra, å jag är inte det minsta partisk ;)

Jag frågade Ayse på lördagen om hon ville spela match hon också men det ville hon inte men efter två matcher idag kom hon och sa att även hon ville vara med. Ett snabbt ombyte och sen gjorde mammas lilla turkprinsessa debut på fotbollsplanen. Hon var med och spelade de två sista matcherna, det är hon som är den lilla i svart med nummer 6 på ryggen. Både motståndarna och medspelarna var minst två år äldre än henne på första matchen och på andra matchen så var motståndarna tre år äldre och dessutom vinnare i den andra gruppen, men vad gör det när man är så här glad efter match.

 Lillebror hade det jobbigt att heja fram sina äldre syskon så mellan matcherna blev det välförtjänt vila och fikamys.

Alla deltagarna i cupen fick en medalj Både Ayse och Deniz var otroligt stolta över sina.

Dagen avslutades med popcorn i skuggan. En härlig avslutning på en härlig dag.

Shopping!

Jag skulle in och handla ett par gummistövlar, ett par inneskor och två födelsedagspresenter idag. Sex timmar senare åker jag hem 3000 kronor fattigare och en massa saker rikare. Eller i alla fall en massa saker fixade. Båda de äldsta barnen fyller snart år men eftersom den äldsta var med på shopping turen så kunde jag inte köpa något åt honom men hans systers presenter är fixade, även presenterna till alla andra kalas vi ska på den närmaste tiden är shoppade och klara.
Jag inhandlade även flytvästar för lite över tusenlappen då våra har en förmåga att minska i antal gäller det att passa på när de sänker priserna. Det är ju inte kul när det är barn här och man inte kan åka iväg en sväng med båten och fiska eller bar åka en sväng men nu så bör det ju finnas i alla fall för det blev sju stycken i olika storlekar.
Jag hann även med att inhandla en locktång till mig själv och för otroligt liten peng några skydd till min ny begagnade telefon som jag fått av min käre make. Och till slut så hittade vi även skorna som vi åkte dit för att handla, men det såg mörk ut där ett tag. Vinterskor fanns det massor av men ett par vanliga gummistövlar i st 33 utan blommor på och som dessutom inte kostade runt 500 kronor var nästan omöjligt att hitta, men skam den som ger sig i fjärde skoaffären fanns dom.

När jag kom hem var det bara att gräva efter lite energi för jag måste fixa iväg ett mejl till mina fotbollstjejer som ska spela cup på söndag. Men nu är allt fixat och min make står just nu och hänger upp nytvättade fotbollskläder till sonen som han ska ha tidigt i morgon när han ska spela match och jag ställer siktet på sängen, så god natt på er :)

Nattliga vanor!

Ja vi har det lite svårt här hemma att ställa om till svenska vanor. Även fast vardagen har slagit till med full kraft så lever även vissa turkiska vanor kvar. Det är otroligt svårt för oss att komma i säng i tid på kvällen. Både barnen och vi vuxna har svårt att komma till säng och väl i sängen kommer ingen av oss till ro direkt även fast vi är väldigt trötta efter dagens alla aktiviteter. Detta leder till att på morgonen är vi trötta och försover oss. Turktiderna att umgås fram till två på natten och sedan sova fram till elva, tolv på dagen sitter hårdare rotade än vad vi trodde men jag hoppas att det vänder snart så vi inte är sena överallt och dessutom är jag i behov av SÖMN...

Hemma!

I går 4:31 körde vi in hemma på gården. Ordentligt trötta efter ungefär 410 mil i bilen. Det blev en hel del stopp efter vägen då både jag och Cello var trötta redan innan vi började resan och ingen av oss blev direkt piggare under den heller. Huvudsaken var att vi kom fram och det gjorde vi ju till slut, 3 dygn efter starten.

Nu är vi i alla fall hemma i vardagen igen och det skedde med full kraft. Redan fem timmar efter hemkomst så åkte Aslan på inskolning på dagis, Ayse åkte och lekte med sina kompisar på samma dagis och Deniz åkte till sin första dag i skolan. När både skola och dagis var slut så åkte Deniz hem till en kompis medan Ayse tog hem en och hela kvällen avslutades med fotbollsträning för Deniz.
Dagen i dag har sett liknande ut men idag var det Ayse som hade fotbollsträning och imorgon bär det av in till Birsta efter skola och dagis för Deniz måste ha inneskor till skolan, alla barnen behöver stövlar och även födelsedags present måste inköpas för det är kalas i helgen. Förutom kalas så ska det hinnas med ett fotbolls sammandrag, en fotbollsträning, fotbolls cup i Kovlan x2 lag och en simskola. Så nu hoppas jag på att tröttheten släpper och det kommer en enorm energi kick min väg för vardagen är här och lugnet är som bortblåst.

Grattis Matilda!

Idag fyller denna lilla sötnos 7 år, tänk vad tiden går fort. Det känns som att det var alldeles nyss som hon och Deniz fick agera små fotomodeller och nu så har de börjat första klass och vet allt som finns att veta i hela världen :) Vi skickar ett STORT GRATTIS till dig och hoppas att vi får komma och smaka nån tårta snart.

Slut packat!

Efter mycket om och men så börjar packningen nu närma sig ett slut så nu siktar vi på att komma iväg inom de närmaste två timmarna. Tidsmässigt ligger vi till precis som förra året till skolstarten men vi kommer att ta det lugnare i år för första dagen känns inte lika viktig i år och dessutom så har vi inte kunnat styra över de sista dagarnas händelser. Vi kommer hem när vi kommer hem, det viktiga är ATT vi kommer hem.
Kram på er alla så hörs vi om 2 till 3 dagar om vi inte dyker på nån wifi efter vägen så klart.

Ja vad ska man säga?

Ayşe sov länge i dag och det är inget konstigt med det eftersom vi är uppe halva nätterna. När hon vaknat klev hon upp och allt var som vanligt. Efter ca tio minuter så kommer hon alldeles vit i ansiktet och säger att hon har ont i magen och att hon är törstig. Hon är alldeles kallsvettig och efter hon druckit så kräks hon upp vatten. Hennes kusiner är överlyckliga för så länge hon är sjuk så stannar vi. Packningen pågår för fullt och än så länge har hon inte mått dåligt igen så förhoppningsvis kommer vi i väg ikväll men men vem vet...

Inget packat!

Japp inget blev packat i går så nu får vi hoppas att allt flyter på bra idag så det inte blir en massa stress. Det är tur han är snygg min man så jag inte klarar av att vara arg på honom så länge när han hittar på en massa annat att göra än att packa.

Nostalgi!

 Är det någon som känner igen dessa snygga tonåringar? Nu är de 6,5 år äldre och förhoppningsvis klokare men dock ändå lika snygga...

 Inte en allt för ovanlig bild på vår kära gammel farmor.

 Vår första turkunge på sin första julhelg. Detta kort togs på annandag jul hos ovanstående gammel farmor.

Underbar bild på en nu efterlängtad morfar och den först födde turkungen i familjen Apak/Persson. Snart är vi åter hemma så de nu tre turkungarna åter kan terrorisera sin morfar. Vänta du bara ditt "lugn och ro" är snart över :)

Ögon laser

När vi var på sjukhuset igår så fans det en massa broschyrer om vad sjukhuset erbjöd. Det fanns tre där vi satt, två var om fotvård och en om viktminskning. Det är ganska intressant vad de erbjöd på ett sjukhus, där fanns allt från akupunktur till gastrik bypass. Det fanns även olika packet man kunde köpa där man fick testa en massa olika behandlingar. Jag har ingen aning vad allt detta koster men med tanke på vad allt annat kostar på sjukhuset så skulle jag tro att det inte är allt för dyrt.

Vid ingången fanns det en stor reklam skylt över ögon laser behandlingar. Av ren nyfikenhet så gick Cello och frågade vad det kostade och med tanke på att det kostar mellan 30.000 till 36.000 kronor där jag har tittat i Sverige så blev jag bra sugen att göra en behandling här då priset här var mellan 10 - 20 % av det svenska. Den billigaste behandlingen kostar 1.100 lira och den dyraste kostar 1.700 lira dvs 3.700 och 5.700 kronor.

Jag som har funderat fram och tillbaka om jag ska göra det men inte vågat fick nu ytterligare en sak att fundera på. Ska jag våga och i så fall vågar jag göra det i Turkiet eller ska jag göra det i Sverige? Är sjukvården här tillräckligt säker? Är jag fördomsfull som alltid eller har jag fog för att vara orolig? De läkare vi har träffat på här har varit proffsiga och duktiga och väldigt noga. Ja Cello skrattar i alla fall åt mig för jag terroriserar han med mina funderingar men eftersom jag behöver nya glasögon om jag inte gör operationen så tjänar jag ju in pengarna på en gång.
Ja ja jag får ta och fundera några varv till så får vi se vad jag kommer fram till men bra sugen är jag i alla fall.

Majs odling!

Knäppte lite bilder häromkvällen när Aslan ville ta en promenad i trädgården. 

Att den här bilden är tagen ca 5 minuter efter de andra tre är svårt att tro, men så är det...

Far och dotter!

När jag letade efter kort på kusin Micke så hittade jag en istället kort på hans syster och deras far. Jag tror jag lagt ut detta kort tidigare men jag tycker det är så mysigt så om det är utlagt tidigare så kommer det en gång till och om inte så får ni se det för första gången nu.

Ingen återvändo Micke!

Igår var det lite mycket och på grund av det så hade jag inte tid till att gratta ytterligare en kär kusin som fyllde år. 

Idag när jag satte mig ner för att leta reda på bilder på honom på min hårddisk så hittade jag inga. Jag hittade en massa andra bilder på en massa andra människor men ingen på honom. Nu är det ju så att min man tillbringar mycket tid tillsammans med honom men när jag tänker efter så är det inte ofta vi träffas. Jag vet att jag ska ha bilder från två tillfällen där han är med men jag hittar dem inte. Så nu Micke kommer du att bli tvungen att umgås mer med din kusin vare sig du vill eller inte. Jag vill inte att våra barn ska växa upp utan att känna varandra. Jag vill inte att det ska bli som för mig när mitt barn hade gått i samma klass som min tremänning i ett år utan att jag vetat att de var släkt. Jag och hennes föräldrar hade träffats på föräldramöten, mailat varandra angående kalas men ingen hade vetat vem den andre var. Så nu käre kusin har du ingen återvändo, du är nämligen för betydelsefull för oss. Vi skickar ett stort GRATTIS och en bamse KRAM i efterskott härifrån bergen och hoppas på att din dag var toppen.

Kırazlı!

Idag när Cello skulle hämta sin mor och far i trädgården så åkte jag med för som sagt allt ska ske i sista sekund och jag ville ha bilder över byn från byvägen till trädgården. Den underbart vackra By som min underbara man kommer ifrån heter Kırazlı. Kıraz betyder på svenska bigarrå.

Titta och njut av dessa bilder från denna underbara del av världen.

Det blev även en bild på ett gammalt kastanj träd. 

Oj oj oj!

Oj vilket dygn. Efter lite om och men så kom vi tillslut i väg till stan och sjukhuset. Som tur var så kunde de äldre barnen stanna hos sin faster. Väl framme så skickas vi runt, runt på sjukhuset. Det verkade som om ingen ville ha med oss att göra. det gjordes två feber koller med en manick som de bara drog över Aslans huvud och båda visade på 37,5. första sköterskan som tog febern sa att han då minsann inte hade feber. Hans kropp var tvär het men den kände han inte ens på men nästa sköterska som vi fick träffa sa att luftkonditioneringen i bilen gjorde att huden var svalare så det inte visade rätt. Att vi dessutom var på ett sjukhus med luftkonditionering kan ju inte ha gjort saken bättre. Jag undrar i mitt stilla sinne om de nån gång har fått in någon där det visar att de har feber, måste vara behändigt att kunna saga "nej, titta här inte har du någon feber". Innan dagen var slut så hade vi träffat tre läkare, två sjuksköterskor och tre sköterskor på labb. Till min stora förvåning var faktiskt två av dessa läkare kvinnor. När vi kollade på tavlan så var fyra av sju läkare på barnavdelningen läkare. Sen att det inte var samma statistik på resten av avdelningarna spelar ingen roll nu, jag fick så jag teg i alla fall.

Över fem timmar efter vi kom var vi åter på väg hem. Trötta, hungriga och törstiga styrde vi först till Cellos kusins jobb, dvs en restaurang.
Klockan tio var vi åter hemma i byn och det första som möter oss är våra barns kusiner som kommer springande och säger att Deniz ramlat och gjort illa sig. Det första som dyker upp i mitt huvud är minst en bruten arm eller två. Som tur var kom sonen gående och såg mer glad än ledsen ut, innan min hjärna hittat på något ännu värre.
Han hade ramlat på asfalten men det var inte så farligt utan bara ett lite djupare skrubbsår något som är ganska vanligt på våran vilde.

Klockan var runt två när vi äntligen kunde lägga ner våra huvuden på kuddarna och sova. Natten inna sov jag väldigt dåligt pga av Aslan och hans feber så jag var otroligt trött. Aslan fick sova mellan oss vilket var skönt för natten innan var det jag som sov i hans säng och jag får liksom inte riktigt plats där utan fötterna hänger utanför. 

Idag har Cello åkt ner till Bura för femte dagen i rad. Idag var den hans mammas tur att åka till vårdcentralen för att träffa en doktor. Hon ramlade för ett bra tag sedan och hennes knä är svullet men hon har vägrat att åka till någon doktor, men idag fick Cello iväg henne. 

Vi får se hur det går med packning och förberedelserna inför hemresan men våran nya plan är att det mesta ska vara färdigpackat i dag och så kan vi ta det lugnt i morgon och åka efter middagen utvilade och glada. Men nu känns det som att man inte kan vara säker på något, så vi får se hur det går.  Aslan som fick antibiotika igår mår i alla fall mycket bättre idag och leker för fullt med sina kusiner och syskon. Det är lite konstigt att se ett så livligt barn bara sitta still en hel dag så det är ganska skönt nu när han är piggare och lite mera sig själv. Han är fortfarande kinkig och börjar grina fort men helt bra kan man ju inte bli på en gång, han är i alla fall på väg åt rätt håll.  

Framskjuten hemresa!

Ja det var meningen att vi skulle börja våran hemresa idag men igår kväll när vi var på väg hem från stan ringer min svärmor och säger att Aslan troligen har feber. vi skyndar oss till trädgården och där hittar vi en trött och febrig pojke. Termometer visade på 39,4. Efter alvedon så gick febern ner till 38 och han blev piggare, men naturligtvis så kom den tillbaka senare. Inatt har det varit svårt att få ner febern även fast han fått alvedon så nu ska vi packa ihop oss och åka ner till stan och farbror doktorn, tror i alla fall att det är en farbror för än så länge så har jag bara träffat på en kvinna och säker tjugo farbröder när vi varit till sjukhusen här genom tiderna. Barnens kusin har haft feber i flera dagar och trolig halsfluss så det skulle vara skönt att få denna lille man kollad.
Så nu är våran hemresa framskjuten på obestämd tid men vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande och inga fler sjuklingar men risken är ju att det blir som i fjol att vi kör in på gården 40 minuter innan skolan börjar och det får bli en snabb dusch och fika och sedan full fart iväg till skolan.

Samma sak år efter år!

Ja vi måste vara väldigt tröga och svår lärda eftersom vi gör samma misstag varje år. Vi har varit här i flera veckor men de sista dagarna så ska allt fixas. Det är tredje dagen idag som Cello är i stan och fixar saker och även jag ska snart ta svärfars bil ner till stan tillsammans med de två äldsta barnen. Imorgon ska vi åka hem men det skulle inte förvåna mig om det även blir en tur till stan under dagen då också för det är säkert något som vi glömt.
Det är så härligt med shopping i närmare 40 grader.

Vinterns sylt och nötter!

 Av dessa bär blev det två burkar sylt. Det blev kanske lite mycket socker men det återstår att se senare i vinter. Ayşe åt i alla fall direkt ur kastrullen när det var klart så det bådar ju ganska bra i alla fall.

 Jag hällde upp halva påsen med nötter och med tanke på hur lång tid det tog att rensa dessa så blir det troligast inga fler.

 Jag fick hjälp av svärmor och det var tur det annars har jag fått sitta hela natten.
Lite popcorn och dricka paus var vi värda där vi satt i den varma skuggan och hackade och delade dessa godsaker.

Nu är det bara att fortsätta med arbetet och börja med kvällsmaten. Ingen rast å ingen ro på denna semester inte ;)

Majs!

Vi är åter i vår härliga trädgård. Majsen har börjat blivit klara så idag har vi ätit färska, nykokta och egenodlade majskolvar. Underbart gott var det men sonen såg stundtals lite galen ut, vet inte om det beror på majsen eller hans gener men jag hoppas att det var majsen för då är det övergående.

 Nu ska jag testa att göra björnbärs sylt och sedan hacka valnötter som jag ska äta i vinterkylan hemma. Den lilla galningen sover just nu så det gäller att passa på.