Idag när jag hämtade Deniz på skolan blev mitt mamma hjärta alldeles varmt. Fröken och jag pratade ett tag om bussåkandet och hur det skulle kunna lösas på bästa sätt för Deniz och när vi var klara gick jag och skrev upp lite tider på fritids åt honom då vänder hon sig om och säger: Det är jätte roligt att få jobba med din son, han är så trevlig och snäll.
När han senare kommer att skrika åt mig och berätta hur dum jag är kommer jag att ta med mig dessa ord sluta lyssna och istället köra ett mantra i mitt huvud "han är snäll och trevlig, han är snäll och trevlig, han är snäll och trevlig..."
Fast måste ju faktiskt säga att för det mesta är han både snäll och trevlig men han är trots allt en trotsig sjuåring som ska försöka hitta sig själv i den stora världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar