Koja mys!

Igår somnade Aslan ganska tidigt så i morse även vaknade han tidigare än vanligt vilket i sin tur gjorde att JAG vaknade tidigare än vanligt. Men inget ont som har något gott med sig för vi tog och byggde oss en koja ute på balkongen. Vi satte upp skydd på räcket så ingen som går på vägen nedanför kan se in och så satte vi upp ett långt tygstycke som skydd så att grannarna inte kan se in, sedan tog vi strandunderlägget, en filt och varsin kudde och sedan var det bara att mysa i underkläderna. Så för första gången på en månad visar jag nu mina vita ben och hoppas på att de i alla fall ska få lite färg på sig under den närmaste timmen eller hur länge jag har möjlighet att ligga här innan vi min man vaknar och vi ska åter ut i hemmen och Bayram hälsa på.

 Tänk att jag istället för att titta i tyg skulle kunnat ha denna utsikt men står valet mellan att sitta fullt på klädd i solen med vacker utsikt eller ligga i skuggan och sola så vann skuggan och ljus bruna ben.

Jag undrar vem som kommer att kapitulera först, jag eller invånarna i denna by? Eller kommer vi att bara fortsätta leva som vi alltid ha gjort och tycka att den andra är lite konstig i alla fall. För jag tror nog de vet vad jag gör i min lilla koja och att de tycker att den där svenskan hon är bra konstig hon, eller så har de ingen aning och bara tycker jag är konstig som hänger upp tyg fulla balkongen. Vilket som så är vi otroligt olika men samtidigt väldigt väldigt lika. I grunden är våra värderingar samma men våra prioriteringar i livet ser lite olika ut och vad som är rätt och fel kan ingen säga för jag kan bara säga att mitt liv är rätt för mig.