Asker...

Nu sitter jag åter på min älskade balkong. Klockan är 9:30 Ayse har just somnat om medan de två herrarna inte ens har vaknat för dagen. Kan tänka mig att de sover ett tag till för vi hade en tuff dag igår. Eller det startade egentligen i förrgår kväll.
Det är inryckningstider här nu så det är många som ska iväg till sin militärtjänstgöring och då tänker turkarna som så att varför inte passa på och göra det hela till en högljudd fest…
Kan inte förstå hur de kan festa så här mycket. Hinner de med något annat eller sover de aldrig. Jag känner mig hur trött som hellst av dessa sena kvällar och ändå sover jag längre på morgonen än vad dom gör.

Ja men i alla fall så skulle Cello iväg i förrgår kväll eftersom det var nån i byn som skulle åka till bussen som skulle ta honom till 15 månader av total lydnad och disciplin (det är ju inte utan att jag känner skadeglädje för dessa pojkar som när de kommer hem igen kommer att återgå till att låta kvinnorna i deras liv fixa allt åt dem).
Själv blev jag kvar hemma med en enormt trött son och en dotter som hade vaknat för 1,5 timmar sedan. Deniz var ganska smutsig efter dagens lek ute med sina kusiner och alla andra barn här i husen, så han behövde ett dopp i plastbaljan i duchen. Cello hade kollat av med sin mor att hon kunde hjälpa mig med Ayse när jag skulle duscha och lägga Deniz men jag tror att det måste ha blivit en miss någonstans. För när jag ska gå upp med Deniz så kommer svärmora tillsammans med Ayse. Deniz ville inte ha med Ayse i badet så de satte sig och lekte utanför i rummet. När Deniz var klar i badet fick han hoppa rakt ner i säng, och det gjorde han utan bråk. Problemet började när Ayse såg mig för då blev det liv. Hon skrek ända tills hon fick sitta med när jag läste om den ondskefulle kungen för Deniz. Men lugnet varade bara en kort stund för strax efter satte det igång igen. Svärmora kom och hämtade en ilsken Ayse och gick och försökte få henne att bli glad igen. Deniz ville naturligtvis med han också men efter lite bråk i sängen gick han med på att ligga kvar, men det var väldigt svårt att komma till ro. Det var faktiskt jag som gjorde det först för det nästa jag kommer ihåg är att min man kommer in och frågar efter Ayse och då är klockan tydligen 2 på natten…

Ayse sover sött nere hos farmor. Cello hämtar upp henne så hon får lite bröst och sedan sover hon vidare i sin gunga. Deniz som var utan blöja hade naturligtvis kissat på sig, så där mitt i natten var det bara att börja byta i sängen… Klockan var över 3 innan jag kunde lägga mig igen men då var problemet bara att jag var så pigg. Men efter en del vridande och vändande så somnade jag om, men bara för att få vakna strax igen. För 5 bestämde sig den unga damen att hon ville ha mat och nu var problemet att brösten inte dög… men envis som jag är tänkte jag inte ge mig utan hon skulle minsann ha bröst och inte flaska… men den unga damen har ju samma gener som mig och det var hon som vann de envisas kamp. Klockan 6 fick hennes far kliva upp och göra välling…

Och med denna underbara start på dagen så var det bara till att kliva upp för vi hade 2 st blivande militärer att följa till bussen. Den första bodde i stan och är tremänning med Cello. Så efter frukost bar det av ner till stan. Efter lite felkörning kom vi tillslut rätt. Och efter obligatorisk te drickning var det dags att åka till busstationen. Det var faktiskt ganska lugnt där ännu, inte så många militärpojkar som skulle iväg tidigt på dagen. De flesta åker sent på kvällen.

När vi kom hem igen var klockan 3 och det var dags för nästa grabb att skickas iväg. Men först skulle det ätas. Det var middag hemma hos Cellos syster eftersom det var hennes mans bror som skulle iväg. När vi kom dit så tror jag halva byn var där för middag. Ja kanske inte halva byn men det var ganska många där och mat hade de i massor.


Kolla storleken på citronerna så ser man hur mycket sallad det är...



Tallriken i riset är en helt vanlig djuptallrik...



Här är det köttbullar. Det fanns även stora kastruller med soppa, pasta och efterrätter...

I det här landet sitter man inte vid bord så som vi är vana att göra utan man sitter på golvet runt en stor rund bricka och på den finns det en skål eller talrik med varje maträtt och sedan så äter alla med varsin sked eller gaffel ur samma tallrikar.




Jag då som svensk känner mig inte riktigt bekväm i det. Hemma har jag min egna talrik som jag äter ifrån men det kunde jag inte säga där när alla turkfruar sa åt mig att sitta ner och äta. Även om jag skulle ha kunnat prata turkiska så bra att jag hade kunnat säga det hur skulle jag kunna göra det utan att verka väldigt konstig och utan att de skulle tycka att jag tycker att jag är för fin för att leva så som de gör… så jag log bara och låtsades inte fatta vad de ville. Ayse var dessutom trött så efter ett tag tog jag henne hem till oss för att hoppas att hon skulle hinna få 2 timmars sömn innan vi skulle åka till bussen. Men min lilla söta rara gullunge… ville inte sova utan leka när vi kom hem.
Och min gulliga svägerska förstod mitt dilemma med maten så de kom hem med mat till mig så jag kunde äta hemma i lugn och ro från min egna tallrik…
Utan sömn på den lilla trollungen bar det sedan av med bilen ner till stan igen. Nu hade de pyntat bilarna med turkiska flaggor och vita handdukar på backspeglarna.


Våran lilla pärla...


Här kör grabben som vi alla ska vinka av...

Vi åkte upp till moskén där vi och resten av byn stannade för att be för de tre pojkarna som skulle åka från byn.


Ayse i farmors brors frus famn utanför moskén...

Men efter det bar det av med en massa ljud ner mot stan och bussterminalen. Alla bilarna ville tuta och låta högre än alla de andra så det var en massa oljud hela vägen ner till stan.
Det blev 1 timmes väntan på bussterminalen innan bussen skulle åka men det var planerat för under tiden ska det tas en massa kort alla skulle ju vara med på kort tillsammans med han som ska åka.

Eftersom det inte var jag som höll i kameran för en gång skull så fastnade jag också på några bilder. Dock inte med han som skulle åka...

Vid våran buss, där det var bara han som skulle iväg, var det säkert runt hundra släktingar och vänner.

Här är några av de släktingar och vänner som var vid våran buss...

Vid några andra bussar där det var flera som åkte med samma buss var polisen tvungen att stå så att bussarna kunde komma iväg nån gång. För människorna stod framför bussarna och stoppade dem, viftade med flaggor och sjöng.

Tillslut kom bussen iväg och jag trodde det var dags att åka hem och hoppa i säng med de trötta barnen… men så fel man kan ha. När vi kom hem var det dags för kvällsmat hos systern igen…
Vi gick hem först och då var klockan nästan tolv… det var två trötta barn och två trötta föräldrar som rasade i säng…

Mammasm lilla militär... måste erkänna att han är ganska söt... men nappen kanske inte passar så bra in eller är det den som gör bilden söt???