Igår tog Ayşe, Aslan och jag det lugt på förmiddan med lite mys medan Deniz och Cello åkte till ishallen runt halv tolv. Pappa Cello skulle köra ismaskin så Deniz fick komma en timme tidigt till sin samling. Kl 14:00 satt vi dock på läktaren för att heja fram NSK 06 till seger över Sundsvall.
Igår var vi upp till Kent och Gun och spanade in denna underbart söta varelse. Han är knappt större än en hand men väldigt livlig, glad, orädd och gosig. Så här hemma går vi nu bara och väntar på att Kent och Gun ska boka in någon resa så vi får rå om han och hans bror på heltid.
Tänk vad mycket lek vi fått för pengarna genom åren med denna järnväg. Först Deniz sedan Ayşe och nu Aslan och det skulle inte förvåna mig om det en dag kommer att roa barnbarnen om en så där 20 till 30 år. Inget slit å släng saker det här inte.
Idag är det dags för Ayşes återbesök. Magen har krånglat en hel del den sista tiden så det är skönt att det kollas upp igen.
Ute är det en grått å trist fast under träden var det färgglatt så Ayşe och jag passade på och tog oss en höst dans i löven på väg till doktorn.
