30 september 2013

från hockey tjej till gympa sessa!

Idag har det varit en fullspäckad dag. Jag slutade jobbet klockan 7:15 i morse sen var det bara raka spåret hem till sängen för några timmars sömn innan min kära mor skulle iväg och jobba, för naturligtvis så har våran minsting gått och blivit förkyld. Det är tur att man har mammor i sådana situationer så man kan få några timmars sömn i alla fall. 

Sen bar det av till sportaffären för att inhandla lite accessoarer så även Ayse kan ge sig ut på isen i full mundering. Hämtning på dagis och sen raka spåret in i kylan i NSK hallen. För ovanlighetens skull så var det Ayse och inte Deniz som ville till hallen. Deniz hade nämligen sin första hockeyträning för säsongen igår och Ayse var så taggad att även hon ville vara med, så snälla tränare lät henne och Maja åka lite på sidan medan de hade träning. När träningen var slut fick jag nästan dra henne av isen och skulle inte ismaskinen ha kört ut på isen direkt så skulle jag nog ha varit tvungen till det. En enormt laddad tjej ville fortsätta att åka hemma på isen... nja det dröjer kanske i alla fall två månader innan det är möjligen möjligt, hoppas jag i alla fall. Nä så nu är det bara att börja planera för kalla dagar inne i hallen men det är roligt att även tösen är taggad i år. 
 



 Efter ishallen så var det bara att skynda sig hem, slänga ihop lite middag och sedan byta om till gympakläderna och åka och hämta upp Maja på vägen till gympan.
 Det blev lite kallt att stå ute i gympakläder och vänta på att fröknarna skulle dyka upp. Till och med näsan blev lite röd men då är det ju tur att det finns energi kvar i benen trotts en dag på dagis och en sväng med skridskorna. Tjejerna sprang runt runt så att de fick upp lite värme i kroppen i alla fall.











 Sen fortsatte de att springa när de kommit in. Jag vet inte om det var för att få tillbaka värmen i kroppen eller om de bara inte visste hur de skulle få stopp på benen efter allt springande, men sprang det gjorde de i alla fall.





Tänk vad jag skulle vara glad om jag hade kvar bara lite av den energin som alla barn verkar ha, istället sitter man här på rumpan och undrar hur man ska orka lyfta upp den så att man ska kunna ta sig till sängen och liggläge..

2 kommentarer:

  1. Hej hej,

    Kul att hitta till din blogg :)
    Jag är oxå gift med en turk sen 14 år tillbaka :)
    Vi har 4 små svurk-ungar :)
    Bokmärker din blogg och kommer tillbaka :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Kul att du hittat hit och det är otroligt kul att höra från fler som lever sitt liv delat mellan två kulturer.
      Nu under vintern uppdaterar jag inte bloggen så ofta pga tidsbrist men det kommer lite då och då. Hoppas du kommer tillbaka i alla fall :)
      /Camilla

      Radera