7 september 2014

Hipp hipp hurra!!!!

För våran morfar fyller 60 år idag.
Ha nu en underbar dag i solen och värmen och njut av livet.
Vi älskar dig 💖

Första bröllopet

Hittade lite bilder igår när jag städade sovrummet. Den här är ifrån Cellos och mitt första bröllop på hotellet i Kemer. Vem kunde tro att denna ploj grej kunde resultera i tre underbara barn.

Cello är utbytt

Timo och jag har tittat på Stolthet och fördom i sängen ikväll. Timo somnade efter 1 minut så nu ligger han och tar upp hela Cellos halva av sängen. Själv ska jag ta mina rödgråtna ögon och kura ihop mig med honom, så vill Cello sova i sängen i natt får han ta fotändan eller möjligen 10 cm på en kant för inatt ska jag kramas med en hårboll.

6 september 2014

Eget rum

Igår kväll, eller rättare sagt i natt så höll Cello och jag på att möblera om lite. Turk tvn åkte ut i stora rummet och Aslan fick flytta in. En nöjd kille har busat runt i sängen och myst av sitt alldeles egna rum.
Nu återstår det bara stora syskonens rum men då Deniz rum måste byggas först så kan det ta ett tag.

Pojkar i sängen

Så länge det är vita hårbollar till pojkar tillåter jag nattligt besök i sängen värre blir det när hon blir äldre och kommer att vilja ha finniga, storfotade ynglingar där... Hua hua undrar om man kan låsa in henne och spola över den tiden?

Första tanden!

Efter ett dygn med lite mat, lite sömn, sluddrigt tal och massa räddsla så tappade stor tjejen igår sin första tand. Det skedde helt utan uppståndelse när hon åt en kaka på utflykt till dyket med skolan. Nu får vi hoppas på att nästa tand går lättare då hon vet att det inte gör ont när den lossnar för det har varit minst sagt ett påfrestande dygn både för henne och oss andra.

3 september 2014

Inomhus träning

Man måste ju öva innan man ger sig ut i verkligheten och vart passar det bättre än hemma på trägolvet?
Och ska man bara tänka glada tankar, och det ska man ju, så får jag vara glad att första träningen för säsongen skedde utan puck och klubba.

1 september 2014

Varför jag gör som jag gör...

Jag tänkte förklara lite närmare för alla VARFÖR jag ibland reagerar som jag gör. I mitt jobb träffar jag en enormt mycket nya människor, både gamla men mest är det arbetskollegor och även via barnen träffar jag många nya människor. På grund av mitt konstiga efternamn så är det många som frågar vad det kommer ifrån och det är ju en naturlig fråga men reaktionerna jag får när jag berättar att min m...an är från Turkiet är inte alltid roliga. Visst många är positiva och undrar på ett trevligt sätt hur det går och de som verkligen är intresserade över hur det är att leva med en muslimsk man kan jag prata med i evigheter för jag älskar att prata om min man och hela hans underbara släkt i Turkiet och alla våra kulturkrockar genom åren. Men minst en gång i veckan får jag istället svara på frågor som är han snäll? Han gör dig väll inte illa? Om han skulle slå dig säger du väll till... och ibland reagerar de bara med en blick som om jag just sagt att jag var från Mars.

Innan jag träffade Cello så tänkte jag inte på alla dessa fördomar som finns naturligt i vårat samhälle och jag kan motvilligt erkänna att jag delade dem. Alla dessa små oskyldiga komentarer som omedvetet ökar på fördomarna. Det är inte länge sedan jag läste en komentar på facebook där en person som ska åka till Turkiet på semester skrev "bara inte muslimerna i Turkiet ska försöka omvända mig" Det är ingen farlig komentar men den är onödig och bygger på vi och dom tänket.

Den senaste veckorna har det varit många som delat politiska inlägg. Vissa sakliga men många innehåller enormt mycket fördomar och oftast är dessa fördomar riktade mot islam. Hur många av de som delar har erfarenhet av det muslimska och VET att det de delar är sant. Den här veckan har jag läst om att muslimska män tvingar sina fruar att täcka huvudet att muslimska pojkar och män anser att "fria" svenska tjejer är horor som de kan använda som sexleksaker och våldta när de vill, att om en muslimsk kvinna skulle vara otrogen så blir hon stenad till döds att muslimer är det största hotet mot vårat samhälle och att de måste bekämpas och mycket mycket mer bland mina vänners delningar. Efter en lång diskussion med en person har jag valt att ta bort henne som vän då hon delat en väldigt grov artikel som var rent hat mot islam och hon kunde inte förstå att jag ens reagerade och ansåg att jag var för kvinnomisshandel. Kvinnomisshandel är fruktansvärt MEN det finns överallt oberoende om personen är religiös eller inte.

Varje gång ni delar eller skriver själva komentarer där ni använder orden islam eller muslim så är det min man och mina barn ni skriver om även om ni anser att det inte gäller Cello "för han är ju annorlunda" så ÄR det honom ni skriver om. Det är han som slår, våldtar och utnyttjar vårat system. Kanske inte i verkligheten men för alla trångsynta och fördomsfulla människor som inte känner honom så är det han det gäller för han är INVANDRARE och MUSLIM. Det är på grund av dessa fördomar som jag måste svara främlingar på om min man slår mig eller om han är snäll. Jag vet att dessa fördomar har en viss mån av sanning också för visst det finns muslimska kvinnor som inte själva väljer att täcka sig utan de måste för sina män, det finns kvinnor som stenas till döds och det finns muslimska män som våldtar men jag vet många svenska tjejer som har killar som inte "låter" sina flickvänner gå klädd hur de vill, det är allt för många tjejer/kvinnor i Sverige som varje år dödas av sin partner på grund av svartsjuka och de flesta våldtäkter sker av någon som man känner och är allt för vanligt bland svenska män. Allt detta är fruktansvärt att det finns år 2014 men att säga att det är vanligare bland muslimer än andra är inget annat än fördomar.

När man möts gång på gång av fördomar så kan man komma till en gräns och det gjorde jag förra veckan tyvärr så gick jag över den och alla mina hämningar flög tydligen ut genom fönstret. Jag tycker fortfarande inte om inlägget som delades men mitt svar på den var inte rumsren utan en ren reaktion på flera dagars frustation över den islamfobiska artikeln och de diskussioner som följde. Jag är hemskt ledsen för min reaktion och du vet vem du är men då risken finns att jag även i framtiden kommer att överreagera när det kommer till mina barn och min mans rätt i Sverige så vill jag redan nu få mina vänner att förstå varför jag reagerar som jag gör så ni kanske kommer att ha förståelse när det är er jag oskyldigt står och skäller på.