Alla kusinerna är samlade idag. Vi åkte tillsammans från stan strax efter tolv i natt. Eller rättare sagt jag, Cellos syster och alla barnen åkte. Cello fick inte plats utan han fick lifta lite senare med en kompis.
När Ilhan fick höra att det var jag och inte Cello som skulle köra blev hans ögon stora som tefat. Han frågade om jag hade körkort och Cello så nej och senare när jag satt i bilen så frågade jag vad växel spaken var och hur man använde den. Jag tror han skakade av rädsla. Sen när Cellos brors son kom var han lika skeptisk till att jag skulle köra. Ingen av dem reagerade på att det satt en vuxen, en 14 åring och Ayse fram medan det var två 14 åringar, två 12 åringar en 10 åring och Aslan bak. Det var alltså 6 i baksätet 3 på passagerar sätet och så jag som körde men det var ok men att en av det kvinnliga könet skulle köra bilen var skräckinjagande. Efter ett tag när grabbarna märkte att jag kunde ju köra bil blev de lugna och bad om musik men det skulle de inte gjort. När jag började dansa till musiken hör man en skakig röst som viskande ber sin mamma att stänga av musiken innan vi åker av vägen. Stackars barn kommer aldrig att våga åka bil med mig igen.
