Mamma och pappa sitter i Antalya och äter lunch i lugn och ro innan de ska stiga på bussen hit. Själv är jag åter på stan för shopping. Jag kommer inte att ha en fest här nere på läääännngggeeeeeee och jag kommer inte heller att vilja shoppa igen förrän graderna står på minus, just nu är det 38 grader i skuggan och årets syndafloden rinner längst min rygg.
Snart kliver mamma och pappa på planet i Sverige för att komma hit för första gången. Det kommer att bli väldigt roligt men även spännande att se kulturkrockarna som kommer att bli. Ha en så bra resa ni bara kan så syns vi framåt småtimmarna.
Å alla som är sugen att se denna underbara plats med egna ögon så vet ni alla att ni är så välkomna.
Är åter på stan för shopping och utprovning av klänningarna inför lördag. Termometern stod på 28 uppe i byn så jag tänker inte ens titta här nere. Svetten rinner lägst min rygg och vi har knappt börjat. Hoppas vi fort blir klar i basaren så vi kan åka till shopping centret för lite svalka.
Alla som inte bokat biljett hit råder jag att genast göra det för det här kommer att bli en upplevelse utöver det vanliga. Jag ska inte bara gå i dessa på lördag utan även DANSA... Jag får nog be till högre makter om hjälp om jag ska få det här att funka.
När vi åkte till trädgården häromdan så tog jag dessa bilder. Det är en fantastisk och underbar natur här och det är helt otroligt att den ligger 20 minuter från Turkiets fjärde största stad och en timme från badstranden. Bara man vill så skulle man verkligen kunna göra allt här. Sol och bad semester, shopping semester, bergsvandring, skid semester cyckel semester ( Roget det är många cyklister som tränar här i bergen ;) ) , kultur semester ja som sagt jag tror den här staden har allt att erbjuda fast än så länge har jag inte sett en enda golfbanan men det finns säkert det också någon stans här omkring.
Själv så är det naturen som lockar mig mest.
Idag lämnade vi Deniz och Ayse med sin faster och Aslan med sin farmor å så for vi själva på shopping. Inte nog med att vi var själva vi åkte dessutom till ett svalkande shopping center.
Det blev halva gång sträckan idag mot för igår och ingen jäkt utan vi kunde i lugn å ro shoppa med ett leende. 6 par skor och nya kläder till alla barnen blev bland annat vår fångst men det sved lite när jag glad i hågen äntligen kommer till kassan och ska betala när de börjar plocka bort mina 4 vinflaskor. Jag står som ett frågetecken ända tills de berättar att efter 22 får de inte sälja alkohol... jag tittar på klockan och svär, klockan är 22:15... Vinglasen som jag köpte till vinet lät de mig köpa så nu sitter jag här hemma klockan 2 på natten och tittar på mina tomma glas. Med tanke på att all choklad som inhandlades idag för morgondagen då Bayram börjar står bredvid mina tomma glas är risken ganska stor att jag tröstar mig med dem så barnen blir utan imorgon. Fast med tanke på att jag ska i en klänning på lördag är det bäst jag släcker ljuset och tar fram min kettlebell istället och svingar bort några kalorier för sova är ju inte nödvändigt, eller??????
Sitter otroligt trött, svettig och med onda fötter på en blöt parkbänk och njuter av att bara få sitta. Steg räknaren stod på nästan 14000 när jag tittade sist och allt är gjort i 35 gradig värme med en massa shopping och utprovning av klänningar med 5 barn så nu är jag värd min vila. Jag tänker inte röra mig än vad Cellos syster säger.
Ja vad ska man säga om detta folk? Klockan började närma sig midnatt jag var otroligt trött och var på väg att gå för att träffa John blund då mina planer omkull kastades av dessa nattvarelser. Cellos kusin med mamma och svärmor kom förbi för lite nattligt skvaller och innan jag vet ordet av har de tillsammans med Cellos syster börjat städa ur det rum som Cellos mamma använder som förråd uppe hos oss. De byggde en stor hög av två kistor som de sedan la madrasser och täcken upp på. En timme senare alltså klockan 1 på natten var de klar å då satte de sig ner för öite skvaller. Jag fattar inte hur de orkar med dessa sena nätter. När sover de egentligen??? Rummet blev fint i alla fall. Från att ha varit allmänt kaos till ett rum man kan vara i.
Tänk er att ni sitter på eran traktor på en liten skogsväg efter en hel dags arbete ute i solen utan varken mat eller vatten och det enda som omger er är naturen när ni plötsligt möter en människa joggandes i gula foppa tofflor, blommiga turkbyxor, t-shirt och med en kniv i handen och som dessutom jagas av en bil... Ja jag skulle tro att ni skulle bli väldigt förvånad och det kan jag lova att personerna i traktorn också blev men själv tar jag alla möjligheter till att få springa och Cello ser med glädje till att jag gör det. Synd bara att telefonen var utan batteri så ögonblicket inte blev förevigat men det kommer kanske fler tillfällen då jag kan ge mig ut igen men då hoppas jag att jag är mer förberedd för foppa tofflorna var inte de skönaste skor jag sprungit i på en stenig skogsväg.
Cellos bror har målat om svärföräldrarnas hus inför festen med blå glitter färg så nu när vi kommer hem så måste Cello måla om hela huset för jag vill också ha glitter på mitt hus. Det är tur att han inte gjorde klart allt innan vi åkte för de två bräder han inte gjorde behöver han ju nu inte göra förgäves...
För en gång skull är det svalare ute än inne så just nu sitter jag på min balkong och lyssnar på regnet som droppar på mina vindruvsblad och åskan som går på bergstopparna. Det skulle ha varit en underbar vila om det inte var för att just nu härjar 7 turkungar för fullt inne och ganska ofta övreröstar deras skrik även åskan.
När jag sitter på balkongen så är jag aldrig ensam utan dessa små kvittrande varelser håller mig sällskap. Problemet är bara att de precis som min man tycker de om att ha det städat och fint i sitt hus så istället för att ha toaletten inne i sitt bo sticker de ut rumpan och bajsar på mitt golv. Vi får se vem av pedanterna som vinner. Fåglarna eller min man men jag skulle tro att fåglarna vinner det här slaget.
Ja för säkerheten kommer ju i andra hand när man kan få det städat och fint.
Ja det är synd om denna turkiska man som var dum nog att gifta sig med en jämnställd kvinna. Själv har jag tillbringat morgonen på balkongen med en bok och då måste ju även min kära man få vara där ett tag.
Dumt att ta fram mutorna innan man är framme. Så fort mutorna var motagen och färdiglekta med blev Ayse och Aslan lite otåliga så sista kvällen i bilen härjade de runt en hel del fast i det stora hela gick resan bra.
Legoland var helt super och Deniz sa när vi kom till bilen att det hade varit hans livs bästa dag men blir det samma stopp nästa år så blir det till att ta in på hotell efteråt. En natts sömn och hotell frukost skulle inte ha suttit fel efter en sån intensiv dag.
Jag har fundera på när eller rättare sagt OM jag lär mig turkiska så skulle vi kunna bo ett tag i Istanbul men efter att ha kört fel (min kära man la in fel adress i GPSen men skyllde på sin fru ) i värsta rusningstrafiken så avtackar jag mig alla sådana tankar i framtiden.
Nu är det städning och åter städning som gäller för att få huset att skina innan alla fester så njut ni som kan av värmen för själv har jag blivit en förslavad turkisk bergsfru som bara får städa dagarna i ända.
Nu har jag fixat internet till telefonen i alla fall så förhoppningsvis kommer det att bli lätt att göra snabba små inlägg nu. De längre och mera ingående inläggen får vänta tills jag har dator.
Intar just nu lunch i Tjeckien. Termometern står på 31ute så det är skönt med lite svalka inne på McDonalds. Vi stannade och sov 4 timmar i Tyskland så nu är vi utvilade inför resten av resan.
Barnen har inte bråkat än så det funkar med mutor tydligen för om de inte bråkar ska de få leksaker under dagen. Har inte sagt vad än så vi får se hur glad de blir åt en skallra var...
I Jättendal blev det dricka å yoghurt stopp och nu strax söder om Söderhamn är det åter dags för ett stopp fast nu är det polisen som har stannat oss medan brandmännen släcker en brinnande bil.
Vi får se hur många stopp det kommer bli innan vi är framme på Legoland. Det är tur de har öppet till 19.
Vi passerar nu Jättendal. Deniz klagar på att han är törstig, Ayse säger hon är hungrig och Cello spiller cola över sig. Detta börjar bra...
Nu sitter vi äntligen i bilen och påbörjat våran resa söderut. Första och enda stoppet är imorgon på Legoland sedan går det raka spåret till Bursa.
För tre år sedan köpte jag denna byggsats och igår var väntan äntligen över. Ett stort tack till morbror Kent, pappa Stefan och min äkta hälft som pusslade och skruvade ihop denna barnvakt åt mig.
