Ja tänk vad tiden går fort, det har gått ett år sedan jag gick och oroade mig för att Maria inte hörde av sig och berättade att förkossningen var över... 3 dagar är en lång väntan och det var ju mig det var värst för. Vänta är mycket värre än att ha värkar i 3 dagar...
Men tillslut kom det i alla fall ut en ganska stor och bestämd liten dam. Och naturligtvis så åkte vi hem till henne för att fira hennes stora dag. Det fanns en massa kakor och bullar som Eiras duktiga mamma hade slavat ihop och som synes på Eiras ansikte så var de mycket goda.
Ni som undrar vad ni ska köpa till våran lilla solstråle så uppskattade hon Eiras paketsnören väldigt mycke, billigt och bra...
Det satt två mammor och en pappa som hade väldigt svårt att hålla sig för skratt när dessa två damer började dela kaka, en tugga till mig och en tugga till dig... De var så söta när de förde kakan mellan sig och försökte mata varandra med den.
Kärleken mellan dem fortsatte att spira... det blev mer än bara kramar också men tyvärr har jag inge bildbevis för deras hångel.
Undrar hur vi kommer att hinna med alla kalas nästa år då vi kommer att ha två kalas samma dag... Det blir mycke tårta och bullar :)
Jag ser verkligen fram emot våra söta brasilianska barnbarn.
SvaraRaderaHoppas bara att det blir lättare för samkönade par att adoptera tills att de kommit upp i barnalängtande ålder. ;-)