Här sitter jag med min morrgonpigga lilla turkunge. Hela familjen sover utom jag å Aslan fast jag kan ju erkänna att det skulle vara ganska skönt att ha gjort de andra sällskap istället för att sitta här å bråka med datorn.
Igår blev det varken hallon eller kottar utan större delen av dan satt vi å pratade i skuggan av plommonträdet innan jag, Ayşe å Aslan somnade å de andra gick för att jobba lite.
Efter maten åkte jag, Cello å baren in till byn för att få sig en välbehövlig dusch. Vi ska nämligen köra ner Cellos syster å svägerska med barn ner till Bursa idag å då tänkte vi passa på att göra något tillsammans. Vi vet inte vad vi ska hitta på. Sporthalls badet är bara för män idag så dit kan vi inte åka tillsammans så blir det bad måste vi åka till havet, men vi får se på vädret när vi kommer till stan, vem vet det kanske blir lite shopping istället om det inte är för varmt idag.
Men när tanken på att få åka å duscha lockade in mig till byn tänkte jag inte på att runt två tiden på natten går de å spelar trummor ute på gatan för att väcka upp alla i byn för nattmaten. Som tur var kom jag på det innan det satte igång så runt halv två satte jag igång lite musik här hemma så trummorna blev inte sån stor skillnad mot för vad de blir när de startar när det är tyst. Barnen som som tur var genom det hela å jag kunde gå å sova lugnt efteråt. Ett till litet missöde när vi åkte in till byn blev det för våran kära dotter. hon börjar skrika å gny när vi nästan var framme å sa att hon måste bajsa. Smarta mamma frågar om hon klara sig hem men hon skriker ner så det blev till att köra in till kanten å medan vi står där med hennes byxor nerdragna så säger hon "jag måste nog kräkas" å vips så kommer popcornen å drickan från kvällens mys upp. Lilla tösen hade blivit åksjuk... Sista biten fick hon sitta i mammas knä i framsätet.
Insåg igår att det bara är tre veckor kvar för oss här nere, gud vad tiden går fort, tycker liksom att vi just kom ner. Men nu är det snart dags att börja planera för körningen hem. Det tog tre dygn att köra ner men vi tänkte förkorta det med nästan ett dygn. Vi räknar med att klara det på ca 53 timmar men vi får se, vi har då några timmar till godo innan sonen ska börja skolan. Ja tänk att den där lilla turkkulan som jag hade för 6 år sedan har vuxit sig så stor att han ska börja skolan. Mammas lilla turkunge som föresten skulle fasta igår hade han bestämt. Å han höll stenhårt på det i ca 10 minuter tills jag gick å hämtade en kaka å åt på, när han tänkte ta så sa jag åt honom att det kan man ju inte göra om man fastar. Sonen tittar lite missnöjd på mig men han tar ingen kaka, men efter ett tag tittar han på mig å säger att han är lite hungrig. Jag lovar honom att ta en kaka vilket han sedan gjorde flera gånger om. Det är nämligen så att tiden för maten nu krockar med Ben 10 på tvn å den vill han gärna se så han räknade ut att om han fastade så skulle han ju inte behöva stänga av tvn för att gå å äta. Ja vad ska man säga?
Nej nu är det dags att väcka resten av familjen så vi hinner med något idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar